Riskbedömning av förorenade områden : En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning

Om ett mark- eller vattenområde är förorenat eller en byggnad eller anläggning är förorenade i sådan grad att det innebär oacceptabla risker för hälsa, miljö eller naturresurser, behöver man vidta efterbehandlingsåtgärder. Åtgärderna syftar till att minska riskerna till en acceptabel nivå. Riskbedömning är en del av processen som leder fram till val av efterbehandlingsåtgärder och formulering av mätbara åtgärdsmål. Riskbedömningen uppskattar vilka risker som föroreningssituationen innebär idag och i framtiden. Den svarar också på hur mycket riskerna inklusive belastningen behöver reduceras för att oacceptabla effekter inte ska uppstå och för att de övergripande åtgärdsmålen för området ska kunna uppnås. Det i sin tur ger underlag till efterföljande åtgärdsutredning och riskvärdering. Med denna rapport vill Naturvårdsverket vägleda om hur man kan bedöma miljö- och hälsorisker kopplade till förorenade områden.Förorenade områden bör inte leda till negativa effekter på människor, miljö eller naturresurser. Skydd av människors hälsa omfattar akuta och långsiktiga risker. Skyddet för miljö bygger på att det förorenade områdets funktioner upprätthålls (till exempel nedbrytning av organiskt material eller produktion av syre). Det förorenade området bör inte heller medföra oacceptabla risker för hotade eller skyddsvärda arter inom området eller i omgivningarna. När man bedömer det förorenade områdets belastning på omgivningen, är utgångspunkten att föroreningsspridningen inte bör leda till vare sig en höjning av bakgrundshalter eller utsläppsmängder som långsiktigt riskerar att försämra kvaliteten på ytvatten- och grundvattenresurser. Riskbedömningsprocessen innehåller bedömningar i flera steg i syfte att avgöra om ett område är förorenat och om riskreducerande åtgärder behövs. Naturvårdsverket anser att området är förorenat om föroreningshalterna är högre än bakgrundshalterna. Är området förorenat följer en förenklad eller fördjupad bedömning av om föroreningarna innebär någon risk och om riskerna är acceptabla eller inte.I början av arbetet gör man en problembeskrivning inklusive en konceptuell modell som beskriver hur föroreningar kan spridas och leda till påverkan på människors hälsa, miljön och naturresurser. I problembeskrivningen identifierar man också eventuella kunskapsluckor och behov av kompletterande undersökningar och utredningar. Riskbedömningen omfattar också en analys av föroreningshalter, spridning och exponering (exponeringsanalys) liksom en effektanalys och en riskkarakterisering. Ett stegvis tillvägagångssätt gör att man kan anpassa omfattning och inriktning för att nå rimlig säkerhet och ambitionsnivå i såväl förenklad som fördjupad riskbedömning. Inför varje nytt steg är det viktigt att utvärdera om fortsatta undersökningar och utredningar är motiverade. Metodiken är användbar för de flesta typer av områden och oavsett vilket förorenat medium som ska riskbedömas. Om man ska utföra en förenklad eller fördjupad riskbedömning avgörs från fall till fall. Ofta startar man i en förenklad riskbedömning, för att vid behov övergå i en fördjupad. Den förenklade riskbedömningen leder till en översiktlig bedömning av riskerna och en bedömning av om området behöver åtgärdas eller utredas vidare. I den förenklade riskbedömningen avgör man om det finns en risk genom att jämföra uppmätta halter i de förorenade medierna med riskbaserade haltkriterier, till exempel riktvärden eller miljökvalitetsnormer. När det gäller mark bör man i första hand utvärdera om de generella riktvärdena för förorenad mark är tillämpliga. Vid behov finns möjligheten att beräkna platsspecifika riktvärden för förorenad mark med Naturvårdsverkets riktvärdesmodell. Vidare bedömer man det förorenade områdets belastning på omgivningen.Fördjupad riskbedömning kan man till exempel behöva utföra när föroreningssituationen är omfattande, komplicerad eller då flera olika medier är förorenade. Det kan finnas behov av fördjupade bedömningar om riskbaserade haltkriterier saknas, förutsättningarna för generella riktvärden inte uppfylls eller om osäkerheterna runt riskerna är stora. Den fördjupade riskbedömningen har större fokus på att genom mätningar, modellering eller andra beräkningar kvantifiera risken, än den förenklade riskbedömningen. Det finns ofta ett behov av att med flera oberoende metoder undersöka orsakssambanden i delar av eller hela kedjan från förekomst av förorening till hälso- och miljöeffekter. De samlade resultaten av orsakssamband och beviskedjor leder till att säkerheten i riskkarakteriseringen blir större. Den fördjupade riskbedömningen kan exempelvis omfatta studier av föroreningsspridning via grundvatten, sediment och luft, beräkning av den faktiska dos som människor exponeras för eller biologiska undersökningar och ekotoxikologiska tester. Osäkerheter finns i alla delar av riskbedömningsprocessen, från problembeskrivning till riskkarakterisering. I både den förenklade och fördjupade riskbedömningen bör man beskriva och bedöma de osäkerheter som finns. Syftet är att förstå och lyfta fram osäkerheterna och beskriva hur man har hanterat dem. I en förenklad riskbedömning är det tillgängliga dataunderlaget ofta begränsat och man måste vara medveten om hur man behandlar och väljer data. Jämförelser med riktvärden bör man göra med representativa halter, baserade på uppmätta halter i aktuella medier. Genom att utgå från försiktiga antaganden och val går det att hantera osäkerheterna förknippade med begränsad information, utan att underskatta riskerna. I den fördjupade riskbedömningen kan man behöva angripa osäkerheterna mer djupgående genom kvalitativa bedömningar, redovisning av olika alternativa angreppssätt eller med hjälp av kvantitativa beräkningar. Detta för att tydliggöra tillförlitligheten i riskbedömningen och de säkerhetsmarginaler som finns. Genom hela riskbedömningsprocessen, oavsett omfattning och ambitionsnivå, bör de olika stegen dokumenteras. Metodik, underlagsdata, valda parametrar i beräkningar, bedömningar och antaganden bör motiveras väl och redovisas. På så sätt blir riskbedömningen transparent och går att följa även för dem som inte har deltagit i arbetet.