Planering och individanpassning i musikteoriundervisning

Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om hur musikteorilärare på gymnasiet planerar samt individanpassar sin undervisning för förstaårselever på estetiska programmet. Tidigare forskning om planering och bedömning visar att lärare generellt sätt gör en gemensam terminsplanering för elever men justerar den efter behov. Tidigare forskning om individanpassning visar på att total individanpassning i skolan är svår att genomföra på grund av faktorer som tid, klasstorlek och prestation. För att få kunskap kring musikteorilärares planering och individanpassning i undervisningen genomfördes kvalitativa intervjuer med gymnasielärare som undervisar musikteori. Intervjuerna analyserades därefter med hjälp av diskursteori. Två diskurser identifierades: planering och innehåll samt individanpassning kontra nivågruppering. Undersökningens resultat stämmer till stor del överens med tidigare forskning. Planering- och innehållsdiskursen visar att musikteorilärarna använder sig av en grov terminsplanering som justeras under terminens gång. Det planerade innehållet för termin 1 gick ut på att ge eleverna en stadig musikteoretisk grund som de kunde ha användning av i sitt praktiska musicerande. Diskursen om individanpassning visar att individanpassning är svårt att genomföra, tidsbrist och elevers olika förutsättningar var faktorer som lärarna upplevde gjorde undervisningen extra svår. Nivågruppering, att dela in klassens elever i nivåbaserade grupper, användes inte till någon större grad då lärarna var medvetna om dess negativa effekter. Trots den medvetenheten så fanns det dock en önskan om att få använda nivågruppering, hos lärarna, då det kunde underlätta i arbetet.