Åtgärdsprogram för väddnätfjäril 2008–2012 : Väddnätfjäril (Euphydryas aurinia) med bilaga för:Kärrantennmal (Nemophora minimella) Ängsväddantennmal (Nemophora cupriacella) Rosenmott (Eurodope rosella)

Väddnätfjäril Euphydryas aurinia har minskat dramatiskt i alla låglandsområden i Europa och omfattas därför av EU:s Habitatdirektiv. I Sverige är arten klassificerad som Sårbar (VU) i rödlistan 2005. Den nuvarande förekomsten på fastlandet sträcker sig genom fem län: Gävleborgs, Uppsala, Dalarnas, Västmanlands och Örebro län. Arten förekommer fortfarande på Öland och Gotland. Sverige har förlorat tre delpopulationer som under historisk tid varit isolerade söder om den nuvarande utbredningsområdet på fastlandet och en delpopulation norr om detta. Sammantaget är sju län ansvariga för bevarandet av väddnätfjärilen och målet är att arten i framtiden skall ha livskraftiga populationer i samtliga län och att antalet förekomstytor skall öka. Bevarandeinsatserna bör vara inriktade på att återskapa förutsättningar för en metapopulationsdynamik. Den nuvarande svenska populationen uppskattas till 5000 reproducerande individer ett genomsnittligt år. Målet är att den svenska populationen skall öka till 10000-20000 reproducerande individer fram till år 2020. För att uppnå detta bör varje läns population bestå av 1000-2000 reproducerande individer i ett nätverk av minst 5-10 lokaler. Artens tillbakagång i Sverige beror i likhet med i övriga Europa på förändringar i markanvändningen, främst inom jordbruket men också inom skogsbruket. Hävden av betesmark i skogstrakter minskade dramatiskt under industrialiseringens genombrott. Under en begränsad period med ökande antal outnyttjade ängs- och betesmarker höll arten ställningen i stora delar av utbredningsområdet. Minskningen blev dock snart mycket påtaglig då lagstiftningen om skogplantering av alla outnyttjade ängs- och betesmarker tillkom under 1970-talet. I skogslandskapet har utdikning av mindre våtmarker och upprätning och fördjupning av ursprungliga små vattendrag försämrat artens möjligheter att kolonisera hyggesmark. Öland har ett större antal våta, outnyttjade betesmarker än övriga Sverige och därför finns idag den största delpopulationen av väddnätfjäril kvar här. Den enda kvarvarande större populationen på Gotland finns på ett unikt våtmarksområde på nordöstra Gotland där översvämningar vintertid på den vattentätare berggrunden genom frysfenomen förhindrar igenväxning. Förlusten av gynnsamma habitat är störst på fastlandet och i alla län utom Örebro befinner sig i dag alla betydelsefulla populationer i bredare kraftledningsgator. Gynnsamma habitat uppträder här fläckvis på mineralrik morän ofta enbart intill bäckar, kärrmark eller platser med ytligt rörligt markvatten. Väddnätfjäril utnyttjar endast ängsvädd Succisa pratensis för äggläggning och larverna lever sällskapligt i spånader. Den delar värdväxt med kärrantennmal Nemophora minimella och ängsväddantennmal N. cupriacella (EN). Rosenmott Eurhodope rosella (CR) lever endast på fältvädd Scabiosa columbaria, vilken tillsammans med åkervädd Knautia arvensisoch luktvädd Scabiosa canescens även kan utnyttjas av de två antennmalarna. De tre arterna av ”småfjärilar” utvecklas samtliga i blomhuvudet och beskrivs närmare i bilaga 3.Åtgärder som föreslås i programmet är bl a anpassad skötsel i områden där väddnätfjäril förekommer, skapande av nya och/eller utökande av samtliga fyra fjärilsarters livsmiljöer genom röjningar, inventeringar av arterna och regelbunden övervakning och populationsförstärkningar av väddnätfjäril. Redan genomförda åtgärder är att viktigare populationer idag omfattas av nätverket Natura 2000. Samtliga sju län har valt ut 1‑3 förekomstområden av vilka en del i kraftledningsgator redan består av flera lokala förekomster. Populationer på skogbärande mark som tidigare hävdats och som koloniserats efter avverkning, har vidmakthållits genom regelbundna buskröjningar. Svårigheter att anpassa jordbruksverkets regelverk för miljöersättning för betesmarker har tillfälligt lösts genom att stängsla av områden i beteshägnen speciellt för väddnätfjärilen. Det har visat sig att även det som bedömts vara extensivt bete har en starkt negativ inverkan på artens reproduktion. Kostnaden för att fullfölja bevarandearbetet av väddnätfjäril under perioden 2008-2012 är 2 475 000 SEK (263 300 €). Åtgärdsprogrammets rekommendationer är avsedda att vara vägledande men är inte legalt bindande