Framgångsfaktorer bakom goda tentamensresultat

I takt med att en växande andel av årskullarna har påbörjat högskoleutbildning, har kraven ökat på att professionalisera undervisningen. En strävan i den riktningen har varit att införa spelelement i kurser, syftande till att höja studiemotivationen. I skenet av nyligen publicerad forskning om inlärningsteknikerna practice testing och distributed testing, omtolkas här resultaten av tidiga försök med spelelement i kombination med instuderingsfrågor på grundkursen i historia, 2009-2011. En poängsatt salsskrivning på en av delkurserna baserades till hälften på en bank av instuderingsfrågor, som studiegrupper rekommenderades att bearbeta under kursens gång. Genom att därtill erbjuda ett spelelement i form av ett antal frivilliga individuella inlämningsuppgifter, fick studenterna även möjlighet att erhålla extra poäng som adderades till poängsumman på salskrivningen. Resultatet blev 1) att andelen tentander med betyget väl godkänt fördubblades samtidigt som andelen underkända förblev ungefär konstant, 2) att tentander som lämnade in många inlämningsuppgifter presterade bättre än övriga på salskrivningen, extrapoängen oräknad samt 3) att skillnaderna i genomsnittligt studieresultat mellan olika studiegrupper varierade stort. Den bästa studiegruppen fick en dubbelt så hög genomsnittlig totalpoäng som den sämsta. Intervjuer visade att studiegrupper där man beredde individuella svar på instuderingsfrågor och inlämningsuppgifterpresterade väsentligt bättre på salskrivningen än andra. Utfallet tolkas nu som att de framgångsrika studiegrupperna tillämpade en kombination av inlärningsteknikerna practice testing och distributed testing. De stora skillnaderna mellan studiegrupperna i kombination med den ungefär konstanta andelen underkända studenter, indikerar att det var grupper dominerade av redan motiverade studenter som förmådde utnyttja de fördelar som instuderingsfrågorna och spelelementet skapade