WEEE-direktivet i Sverige : En utvärdering med framtidsstudie

EU:s direktiv om insamling och återvinning av elektriska och elektroniska produkter (WEEE) syftar till minskad uppkomst och återanvändning och återvinning av elavfall. Syftet är även att förbättra miljöprestandan hos alla aktörer som berörs under produkternas livscykel. Denna rapport, som både innehåller en utvärdering och en framtidsstudie, visar hur det svenska systemet för hantering av avfall från elektriska och elektroniska produkter fungerar, varför det fungerar som det gör samt ger ett framtidsperspektiv som beskriver effekter vid tänkbara utvecklingar för elavfall. En övergripande slutsats är att det svenska systemet idag fungerar mycket väl. Insamlingsnivån är bland de allra högsta i Europa med 16,3 kg insamlat per invånare och år. Samarbetet mellan kommuner och producenter, återvinningscentralerna samt den svenska avfallskulturen med ett högt medvetande om sopsortering utgör de stora styrkorna. Det finns dock potential för förbättring inom områdena information, insamling av smått elavfall, insamling i flerbostadshus och små verksamheter, insamlingsplatser hos producenter, märkning och uppföljning, harmoniserade behandlingskrav, mer kontakter mellan producenter och återvinnare samt kartläggning av dolda flöden. Det behövs bättre kunskap om dolda flöden för att kunna påvisa var dessa förekommer. lllegal export behöver också förebyggas. Ett svenskt producentansvar för elektriska och elektroniska produkter tillkom redan 2001, som en följd av en process som startat vid nittiotalets början. Det är i det sammanhanget som framgången med det svenska systemet måste ses. Under hela processens tidsrymd har förvaltningsmyndigheters och enskilda producenters deltagande bidragit till den offentliga insatsens utformning. Detta har skapat en legitimitet som underlättat införandet av direktiv och förordning. Införandet medförde heller ingen förändring av färdriktningen. De delar i den svenska förordningen som vållat diskussion bland producenterna är märkning och definitionen av producent. Dessa delar är dock viktiga för en bra uppföljning och kontroll. En rapporteringsskyldighet som gäller fler aktörer skulle också kunna bidra till en bättre uppföljning. Märkning möjliggör en återkoppling om återvinningen till producenter, som kan bidra till eco-design och därmed ökad återvinning. Förståelse för insatsens betydelse har funnits i varje led, liksom förmåga, resurser och vilja att genomföra insatsen. Dialog kan dock ibland innebära en risk för att producenterna försöker påverka reglerarna, t.ex. kring märkning av produkter. Detta gör att påverkan prioriteras istället för att jobba på en teknisk lösning. När det gäller kontroll så kan det finnas behov av att se över samordningen av tillsynen på lokal, regional och nationell nivå. Arbetet med att hitta friåkare i systemet är en viktig utmaning. Framtidsstudien visar att stora mängder mobiltelefoner finns i lagring hos konsumenterna även om produkten inte längre finns i försäljning. Detta beror på att produkten har en användnings- och lagringsperiod som sträcker över flera år efter försäljning innan den möjligtvis lämnas till insamling. Det finns ett stort värde i att minska lagringstiden för elavfall för att få en mer frekvent återvinning i systemet. När lagringstiden förkortas kan återvinningsbara resurser återanvändas fler gånger under en given tidsperiod och därmed öka miljövinsten. Framtidsstudien i denna rapport visar på att den procentuella miljövinsten vid återvinning av koppar i mobiltelefoner halveras efter 15–20 år. En miljövinst som tar hänsyn till alla negativa miljöeffekter skulle med stor sannolikhet visa sig vara mycket hög. Vissa faktorers utveckling kan styras i en önskad riktning med hjälp av riktade åtgärder. Ett exempel på en sådan faktor är lagringstiden. Att lagra elavfall, så att återvinning försvåras, kan vara ett större problem än att elavfall slängs tillsammans med övrigt hushållsavfall. Styrmedel kan användas för att effektivisera insamlingen av elavfall. När det gäller information om elavfall vilar idag ett stort ansvar på de svenska kommunerna. Ett utvidgat producentansvar med informationsansvar är en möjlighet att utreda