Föreskrifterna för miljörapport – behövs en ny revidering? : En utvärdering utifrån syfte och behov

Utvärderingen visar att miljörapporteringen är inarbetad och accepterad bland verksamhetsutövarna. Kraven på rapportering upplevs inte som allt för belastande och många har nytta av uppgifterna i sin verksamhet. Visst behov av vägledning utifrån föreskriftstexterna finns, även om de i stora drag upplevs som tydliga och lätta att förstå. Miljörapporten verkar ha en viss positiv påverkan på egenkontrollen, samtidigt som perspektivet miljörapport kontra egenkontroll framträder som komplext. Tillsynsmyndigheterna ser ett behov av fler uppgifter i miljörapporten, då dagens nivå inte ger tillsynen ett tillräckligt stöd. Rapporten visar att miljörapporten har nått sin miniminivå, det är inte möjligt att minska antalet uppgifter ytterligare utan att det får konsekvenser. Utvärderingens slutsats är att behovet just nu är större när det gäller information och vägledning, inte minst i SMP, än att förändra innehållet i föreskrifterna. Det finns också ett potentiellt behov av att förtydliga kopplingen mellan miljörapporten och egenkontrollen. BAKGRUND En miljörapport innehåller uppgifter om en miljöfarlig verksamhets miljöpåverkan, förändringar som skett under året samt för vissa verksamheter även uppgifter om utsläpp av en rad ämnen. Det finns krav på att ca 7 000 verksamheter årligen ska lämna en miljörapport till tillsynsmyndigheten. Uppgifterna i rapporterna används bland annat i tillsyn av miljöfarlig verksamhet, för Sveriges internationella rapportering av utsläpp samt som stöd i verksamhetsutövarnas egenkontroll. Utvärderingen syftar till att besvara om Naturvårdsverkets föreskrifter kan revideras utan att dess roll för tillsyn och egenkontroll går förlorad. Utgångspunkten är samtidigt att antalet uppgifter inte ska öka eller att föreskrifterna ska bli mindre tydliga. Material i utvärderingen är intervjuer med företag och tillsynsmyndigheter, samt enkäter till samma grupper. Huvudsyftet med utvärderingen är att få fram ett kvalitativt underlag som förklarar hur och varför aktörerna resonerar som de gör, inte att kunna generalisera till samtliga aktörer. MILJÖRAPPORTERINGEN HAR STÖD Utvärderingen visar att miljörapporteringen i stort är accepterad och inarbetad. Över tid har förståelsen internt på företagen för att arbeta med miljö ökat. Av de verksamhetsutövare som besvarat enkäten anser 75 procent att miljörapporteringen är ett led i arbetet för en god miljö. Få verksamhetsutövare vet samtidigt hur uppgifterna från miljörapporten används av andra aktörer, bortsett från den egna tillsynsmyndigheten i viss utsträckning. FÖRESKRIFTERNA ÄR RELATIVT TYDLIGA OCH KRAVEN RIMLIGA Utvärderingen visar att föreskrifterna i stort är tydliga och lätta att förstå, även om bilden inte är helt entydig. Emissionsdeklarationen samt innehållet i bilagorna får viss kritik för att vara svårtolkade och viss vägledning med anledning av detta efterfrågas. Kritiken som förs fram handlar mer om innehåll än om framställning. Respondenterna är relativt överens om att kraven i dag ligger på en nivå som inte belastar företagen för mycket. Några, särskilt tillsynsmyndigheter samt en och annan verksamhetsutövare som har ett internt behov av många uppgifter, anser att miljörapporteringen innehåller för få uppgifter och därigenom blivit tunn och innehållslös. De intervjuade har svårt att peka ut någon särskild uppgift eller del av rapporteringen som kan minskas ytterligare utan att det får konsekvenser. Tillsynsmyndigheterna menar att de behöver alla uppgifter för tillsynen, verksamhetsutövarna menar att de krav som finns är rimliga och att de inte belastar dem nämnvärt. Många uppger dessutom att de har användning av uppgifterna för annat i sin verksamhet. FÅ LÄSER FÖRESKRIFTEN OCH MALLAR FÖREKOMMER FORTFARANDE En intressant iakttagelse i utvärderingen är att få läser föreskriftstexten eller är uppdaterade om förändringar. Huvudparten av de intervjuade menar att Svenska Miljöledningsportalen (SMP) ger dem den vägledning som behövs för att de ska kunna leva upp till lagens krav. Det är också vanligt att verksamhetsutövarna använder mallar som stöd, äldre mallar som antingen de själva eller tillsynsmyndigheten tagit fram. MILJÖRAPPORTEN ÄR VIKTIG FÖR TILLSYNEN – MEN FLER UPPGIFTER BEHÖVS Utvärderingen visar att miljörapporten har betydelse för tillsynen. I de flesta fall fungerar rapporten som ett stöd. Tillsynsmyndigheterna som intervjuats är dock överens om att deras arbete skulle underlättas om de hade tillgång till fler och mer omfattande uppgifter än de uppgifter som följer av de krav som finns i föreskrifterna. Några av dem kräver därför in uppgifter på sidan om, andra lägger mer resurser på tillsynsbesöken. MILJÖRAPPORTERINGEN MOTVERKAR INTE EGENKONTROLLEN Utvärderingens svar på vad miljörapporten spelar för roll för egenkontrollen är något tvetydig. Enkätresultaten visar att de flesta anser att miljörapporteringen gynnar egenkontrollen, samtidigt visar intervjuunderlaget att det finns en mängd tolkningar både av vad egenkontrollen innebär, och miljörapportens roll för den. Det vi i stort kan konstatera, är att de inte tycks motverka varandra. SLUTSATSER Utvärderingen resulterar i fem övergripande slutsatser: y Miljörapporteringen har nått sin miniminivå Det är inte möjligt att minska antalet uppgifter i miljörapporten ytterligare utan att det får konsekvenser. Både verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter menar att miljörapporten har nått sin miniminivå i omfattning. y Det finns ingen egentlig vinning i att revidera föreskrifterna för tillfället Det finns få goda argument för en ny revidering. Föreskrifterna är tillräckligt tydliga, systemet är accepterat och inarbetat och få ser kravet som en belastning då de ofta har nytta av uppgifterna i andra sammanhang. y Det ligger en pedagogisk utmaning i att få systemet att fungera Även om systemet är accepterat och föreskrifterna förståeliga, så finns en förbättringspotential. Utvärderingens slutsats är dock att det är bättre att investera i sätt att motivera till inrapportering, förtydliga vissa delar genom vägledning (inte minst i SMP) och förändra/öka sättet att informera om hur uppgifterna används, än att lägga resurser på att arbeta om föreskrifterna. y Miljörapportens roll för tillsynen är mer instrumentell än innehållsmässigMiljörapporten fungerar mer som en signal på hur det står till i en verksamhet, än för att underlätta tillsynsarbetet rent konkret. Om dess betydelse för tillsynen ska öka bör rapporterna innehålla fler uppgifter. y Kopplingen mellan miljörapporten och egenkontrollen är otydlig Det finns en stor spännvidd i hur aktörerna ser på egenkontrollansvaret och på miljörapportens roll för den. Det finns dock lite som tyder på att miljörapporteringen motverkar egenkontrollen.