Åtgärdsprogram för långbensgroda, 2013–2017 : (Rana dalmatina)

Åtgärdsprogrammet för långbensgroda har upprättats för att säkra artens långsiktiga överlevnad i Sverige och för att avvärja de akuta hot som finns mot delar av förekomstområdena. Fakta om artens ekologi och status redovisas, de viktigaste hoten mot miljöerna beskrivs och åtgärder för att gynna arten föreslås. Långbensgrodans huvudsakliga utbredningsområde är Centraleuropa. I Nordeuropa finns mindre reliktpopulationer i Nordtyskland, sydöstra Danmark och i sydöstligaste Sverige. I Sverige är den känd från ca 720 lekvatten i Skåne, Blekinge, Småland och på Öland. Arten leker tidigast av alla groddjur i Sverige. Äggläggning sker vissa år redan i januari eller februari och avslutas i början av april när andra arter börjar sin lek. Lekvattnen utgörs oftast av småvatten utan till- eller avlopp, t.ex. grunda kärr och dammar. Lekvattnen har alltid öppna och vegetationsfria ytor. Medianstorleken är 0.27 ha. Långbensgrodan i Sverige förekommer uteslutande i eller invid större skogsområden, oftast med betydande lövinslag. Naturbetesmarker, kärr, bäckar, fuktig ädellövskog och ängsmarker är vanliga inslag i artens landmiljöer.Långbensgrodan är mycket rörlig i landmiljöer och har en god spridningsförmåga. Emellertid förekommer ogynnsamma biotoper som stundom kan bli barriärer för spridning och skära av förbindelsen mellan lekvatten och födosöksbiotoperna, t.ex. granplanteringar, åkermark och bebyggelse.Populationerna fluktuerar mycket kraftigt, dels på grund av väder, dels som resultat av lokala förändringar i miljöerna, oftast i skogsmiljöer och i betesmarker. Lokala populationers utdöenden är därför relativt vanliga hos denna art. I områden med många lekvatten sker vanligen återkolonisation ganska raskt, medan förhållandena vid isolerade förekomster och i marginalområden kan bli allvarliga. Artens totalpopulation kan under bottenår underskrida 10 000 adulta individer. Några av de viktigaste orsakerna till artens försvinnande, speciellt i marginalområdena, är igenväxning till följd av upphörd betning samt granplantering i naturbetesmarker och lövskog. En hel rad andra hotfaktorer har identifierats vid enskilda lokaler, t.ex. sönderkörning med avverkningsmaskiner i våtmarker och fuktig skog, dumpning av stenmassor och byggnadsavfall m.m. i småvatten, inplantering av fisk och kräftor, grävning av bevattningsdammar, anläggning av stugområden, golfbanor, miljögifter samt grundvattenstäkt.Som vision för framtiden gäller att arten på sikt kan lämna rödlistan. På kortare sikt gäller det att hindra ytterligare krympning av utbredningsområdet och att möjliggöra kontakt mellan de populationsdelar på fastlandet som inte längre har förbindelser. Samma sak bör gälla för de populationer på Öland som inte längre har förbindelse med varandra.Programmet genomförs under åren 2013–2017. Det inleds med återinventeringar och rekognosceringar av nödvändiga åtgärder. Därefter utförs biotopförbättringar i lekvattnen, omgivande landmiljöer och korridorer mellan förekomster. Kostnaden för de åtgärder som ska genomföras med Naturvårdsverkets medel för Åtgärdsprogram för hotade arter beräknas till 1 415 000 SEK. Övriga åtgärder behöver finansieras inom ramen för länsstyrelsernas bidragsmedel för skötsel, miljöövervakning och områdesskydd och/eller av andra aktörer