Åtgärdsprogram för brunkulla, 2013–2017 : (Gymnadenia nigra)

Åtgärdsprogrammet för bevarande av den hotade orkidén brunkulla, Gymnadenia nigra, omfattar perioden 2013–2017 och innehåller ett antal rekommenderade åtgärder. Åtgärderna fokuserar på behovet av samordning och praktiska åtgärder för att vända den sedan lång tid vikande trenden för arten. Programmet riktar sig till aktörer på flera nivåer: såväl samordnande myndigheter som operativa aktörer, brukare och ideella naturvårdare.Brunkullan är en endemisk relikt för Skandinavien. Ingen av brunkullans stamarter är känd från Skandinavien och troligen existerar de inte längre någonstans. Detta, samt att det finns hybridsläkningar i Alperna, indikerar att den skandinaviska brunkullan fanns i Mellaneuropa senast före sista istiden. Idag påträffas arten i några individrika populationer i jordbruksbygderna inom Jämtlands silurkalkområde, men merparten av de ca 100 återstående lokalerna hyser mycket små och tynande populationer, på något tiotal lokaler är det tveksamt om den finns kvar. Den samlade världspopulationen beräknas uppgå till ca 10 000 individer, varav ca 5 000 i Norge. Den exakta storleken är mycket svår att uppskatta eftersom arten blommar oregelbundet och vegetativa plantor är svårupptäckta. Med centrum i centrala Jämtlands kalkrika ängsmarker sträcker sig brunkullans utbredningsområde mot söder, öster och väster, med ett fåtal lokaler i subalpin fjällmiljö. Tillbakagången för brunkulla inleddes redan före år 1900, bland annat i samband med att ängsmarker mer systematiskt började odlas upp. Huvudorsaken till artens kraftiga tillbakagång de senaste sextio åren är att traditionell slåtter, skogsbete, fäbodbruk m.m. upphört. Igenväxningen av de gamla slåtterängarna är idag det största hotet mot brunkullan, men felaktig beteshävd på tidigare ängar är troligen också en av orsakerna till den fortsatta tillbakagången, då brunkullan av allt att döma måste ses som en art med långt gången slåtteranpassning. Endast fjällförekomsterna har i stora drag undgått motsvarande negativa påverkan.Dagens situation är bekymmersam, då ett drygt trettioårigt bevarandearbete, drivet av forskare, myndigheter och en mängd ideella krafter, endast har förmått bromsa den negativa trenden men inte lyckas bryta den. Inom ramen för ”Aktion brunkulla” har skötselförsök, populationsstudier och utplanteringsverksamhet förekommit och på senare år har riktade vårdåtgärder initierats inom ramen för EU:s miljöstöd och miljöersättningar, LIFE-projekt och enligt detta åtgärdsprogram. Dessa åtgärder har varit viktiga, men har haft för stort fokus på bete.I åtgärdsprogrammet föreslås en rad åtgärder, där den viktigaste är återupptagen traditionell slåtterhävd på merparten av alla kända lokaler. På sikt kan ett brett nätverk av forskare, myndigheter, museer, högskolor och ideella naturvårdare behöva byggas upp, i det korta perspektivet krävs en intensiv räddningsaktion, där ansvaret bör ligga hos Länsstyrelsen i Jämtlands län. Aktionen bör inledas dels med en omfattande utbildningskampanj för brukare med brunkullaängar, dels med upprättandet av en officiell ”slåtterbrigad”, med praktiska kunskaper och operativt ansvar för hävden av brunkullaängar som saknar brukare. Därtill föreslås att förutsättningarna för brunkullan utreds för ett antal äldre utgångna brunkullalokaler i angränsande län. Utredningen kan, om det anses lämpligt, följas av restaurering och eventuellt utsättning av brunkullor. Även i Jämtland bör ett antal utgångna lokaler restaureras. En genetisk studie föreslås också ingå, för att ta reda på om det finns någon genetisk variation över huvud taget inom brunkullans utbredningsområde.De åtgärder som föreslås finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 1 015 000 kr under programmets giltighetsperiod 2013–2017, utöver de kostnader som utförts till och med 2012 för 1 344 500 kr. Utöver den angivna summan, kan det tillkomma kostnader för löpande skötsel av vissa lokaler, där miljöersättningarna inte kan finansiera den löpande skötseln eller de särskilda skötselanpassningar som kan krävas för brunkulla. Resursbehoven för sådan skötselfinansiering kan bli betydande, runt 700 000 kr/ år, men åtgärdsprogrammets utgångspunkt är att skötseln i största möjliga utsträckning ska kunna finansieras genom Landsbygdsprogrammet