På väg mot ett ekonomiskt hållbart, högproducerande och klimatsmart jordbruk med höga landskapsvärden

Åren 1995–97 genomförde Naturvårdsverket en framtidsstudie vars syfte var finna vägar till ett miljöanpassat och uthålligt svenskt jordbruk till år 2021. Resultatet tydde på att stora miljömässiga förbättringar är möjliga samtidigt som lönsamheten kan förbättras och produktionen av mat och bioenergi kan öka.När halva tiden mellan 1995 och 2021 hade gått jämfördes de trender som förutsågs i framtidsstudien med jordbrukets verkliga utveckling. Utvärderingen tydde på att de flesta miljömålen var på väg att uppfyllas relativt bra. Däremot var lönsamheten fortsatt svag samtidigt som matproduktionen hade minskat och bioenergiproduktionen låg långt under den förutsedda. Det senare gör att jordbruket är långt från målet att bioenergiproduktionen genom substitution av fossil energi kompenserar jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Utvärderingen visar att svag lönsamhet och otillräcklig produktionskapacitet vid rådande priser är det svenska jordbrukets största hållbarhetsproblem. Kan lönsamheten inte förbättras minskar jordbrukets omfattning och därmed dess positiva effekter i landskapet. Kan inte produktionen öka fortsätter eller ökar importen av mat som i många fall är sämre ur miljösynpunkt än svenskproducerad mat. Kan inte jordbrukets bioenergiproduktion öka drastiskt blir det svårt att förverkliga visionen om ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050. I föreliggande rapport uppdateras framtidsstudien. Därvid läggs stor vikt vid möjligheten att finna vägar till ett ekonomiskt hållbart, högproducerande och klimatsmart jordbruk med höga landskapsvärden. Det antas att nuvarande jordbruksstöd ersätts med miljöersättningar baserade på landskaps- och klimatnytta. Med biologiskt möjliga skördeökningar och produktivitetsförbättringar inom animalieproduktionen samt bioenergiproduktion med träd och gräs är det fysiskt möjligt att Sverige på 2020-talet· producerar 100 % av nuvarande inhemska konsumtion av kött, mjölk- och spannmålsprodukter förutsatt att den ökade köttproduktionen består av gris- och kycklingkött· producerar ett spannmålsöverskott på över 2 000 milj. kg (=produktion minus förbrukning av fodersäd och utsäde)· producerar bioenergi och inlagrar kol i mark- och vegetation som mer än väl kompenserar klimatpåverkan av jordbrukets utsläpp av växthusgaser· bidrar till ett rikt odlingslandskap och biologisk mångfald genom 450 000 ha betesmark, obrukade kantzoner och våtmarker etc. på 5 % av slättbygdsåkern, fortsatt jordbruk på 75 % av skogsbygdsåkern och miljöanpassad beskogning med lövträd inkl. agroforestry. För att det skall kunna bli möjligt att uppnå lönsamhet motsvarande lantarbetarelön för insatt arbete och 3 % real ränta på investeringar krävs förutom goda biologiska produktionsresultat· miljöersättningar som motsvarar det samhällsekonomiska värdet av jordbrukets landskaps- och klimatnytta (då kan nuvarande gårdsstöd, kompensationsbidrag och investeringsbidrag etc. avvecklas)· stora företag med låg arbetsåtgång och låga maskin- och byggnadskostnader per kg produkt (t.ex. 180 mjölkkor, 330 suggor, 150 dikor eller 400 tackor) och maskinsamarbete eller utnyttjande av entreprenörer i växtodlingen. Vid krav på arbetsersättning över lantarbetarelön ökar kraven på storleksrationalisering.Målen för lönsamhet och matproduktion kan uppfyllas även om all mjölk-, nötkött- och lammköttproduktionen sker med s.k. stigfinnarteknik utan kemiska växtskyddsmedel och handelsgödsel förutsatt att stigfinnarproduktionen får ett merpris som dock inte behöver vara lika högt som dagens merpris för ekoprodukter. Spannmålsöverskottet och bioenergiproduktionen blir dock mindre än om all produktion sker med s.k. vägvinnarteknik där kemiska växtskyddsmedel och handelsgödsel används. Spannmålsodlingen kommer att koncentreras till slättbygderna. Ökad produktion av ägg, gris- och kycklingkött i slättbygder med spannmålsöverskott är bra ur markvårdssynpunkt tack vare gödseln och kan bli lönsam förutsatt att det inte kommer att finnas dyra svenska särbestämmelser som försämrar konkurrenskraften mot import. Ökad produktion möjliggör storleksfördelar i förädlingsledet vilket skulle stärka den svenska produktionens konkurrenskraft. Ekonomiskt hållbar animalieproduktion i skogsbygderna är en förutsättning både för att tillgodose konsumenternas önskemål om svenska mjölk- och köttprodukter och för att bevara ett rikt odlingslandskap. Det är emellertid svårt att få tillräcklig åker- och betesareal för ekonomiskt hållbara djurbesättningar inom rimligt avstånd från gården i skogsdominerade bygder. Detta problem kan i vissa fall lösas genom uppodling av skogsmark nära gården. Klimatnackdelarna av sådan uppodling kan kompenseras genom skogsplantering på åker där det saknas förutsättningar för lönsam matproduktion. För att uppnå lönsamhetsmålen i naturvårdsbete krävs större djurbesättningar och större betesfållor såvida inte konsumenterna är villiga att betala högt merpris för betesmarkskött eller miljöersättningarna ökar kraftigt. Betesentreprenörer som flyttar omkring djur mellan eljest obetade marker kan krävas för att långsiktigt uppnå målet 450 000 ha betesmark. Men vid miljöersättningar som beaktar både landskaps- och klimatnyttan kan även rationell betesdrift få svårt att konkurrera om marken med kolinlagrande och bioenergiproducerande skog. Växande träd i betesmarken kan vara en optimal kompromiss mellan landskaps- och klimatmål. På kort sikt torde det inte finnas lönsam efterfrågan på stora mängder bioenergi från jordbruket. I detta perspektiv har träd fördelar framför energigrödor som måste skördas varje år genom att träden kan bygga upp virkesförråd. Detta förråd kan användas när tilltagande klimatproblem eller ”oil peak” ökat efterfrågan av bioenergi. Jämfört med energispannmål har träd dessutom låg kväveutlakning, obetydligt behov av kemiska växtskyddsmedel och små krav på markens bördighet och arrondering. Miljöersättningar baserade på landskaps- och klimatnytta i kombination med avlägsnande av hinder för överföring av mark mellan jord och skog och från passiva till aktiva brukare kan ge ett ekonomiskt hållbart, högproducerande och klimatsmart jordbruk med höga naturvärden. Hinder för flexibel markanvändning är bl.a. de nuvarande gårdsstöden som gynnar ”passiv brukning” och motverkar beskogning även av åker med obetydligt värde för matproduktion och naturvård. De aktuella miljöersättningarna skulle dessutom bli billigare än summan av dagens olika jordbruksstöd.