Hållbar avfallshantering : Populärvetenskaplig sammanfattning av Naturvårdsverkets forskningsprogram

Målet med forskningsprogrammet Hållbar Avfallshantering har varit att samla, utveckla och utvärdera idéer till styrmedel som kan bidra till en mer hållbar avfallshantering. Med det menar vi en avfallshantering som minskar samhällets miljöpåverkan, exempelvis genom att avfallsmängderna minskar och återvinningen ökar. För att vara hållbart får avfallssystemet inte kosta orimligt mycket,och det måste också accepteras både av allmänheten och av andra aktörer som ska bidra till attsystemet fungerar. Vårt syfte har också varit att utveckla verktyg och metoder för att utvärdera styrmedel. Vi har exempelvis utvecklat ett paket med beräkningsmodeller för att kunna analysera hur stora avfallsmängder som uppstår (EMEC), hur dessa kan behandlas (NatWaste), och vad detta kan få för effekter på miljön (SWEA). Modellerna ger också information om hur kostnaden för avfallshantering och Sveriges ekonomi i allmänhet kan påverkas av olika styrmedel. Tillsammans med våra övriga modeller och metoder ger detta modellpaket en unik möjlighet att i fortsättningen utvärdera nya förslag till styrmedel och analysera komplexa frågor kring avfallsmängder och avfallshantering. Vi har kombinerat analyser i de tre modellerna ovan med andra beräkningar och dessutom med kvalitativa analyser och resonemang, baserat på forskning inom bland annat etnologi, psykologi och ekonomi. Det gör att vi också kunnat analysera acceptansfrågor och diskutera hur information kan bidra till avfallsprevention och källsortering. Många människor är positivt inställda till att källsortera och vill bidra till en god miljö men det finns ändå tydliga gränser för hur mycket folk är beredda att anstränga sig. Om källsorteringen uppfattas som svår, räcker en positiv inställning inte lika långt.Därför behöver det vara lätt att göra rätt. Det har visat sig att människor som inte är nöjda med hur avfallssystemet fungerar snarare är osäkra än missnöjda. Tydlig information kan därför göra stor nytta, om den anpassas till situationen och målgruppen, och särskilt om den kombineras med andra styrmedel. Förutom information har vi studerat femton andra styrmedel som kan leda till att mängden avfall minskar och till att återvinningen av material ökar. Dessa styrmedel är:• Skatt på råvaror• Skatt på farliga ämnen• Återvinningscertifikat• Förbud mot utdelning av reklam till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta• Sänkt moms på tjänster• Negativ märkning av varor med farliga ämnen• Krav på arbete med avfallsminimering inom företag • Förbättrad tillsyn av verksamheter• Viktbaserad avfallstaxa• Miljödifferentierad avfallstaxa• Konsumentanpassade insamlingssystem• Klimatskatt på förbränning av fossilt avfall• Viktbaserad skatt på förbränning av avfall• El-certifikat för avfallsförbränning• Krav på återvinning av återvinningsbara material Av dessa är kravet på återvinning av återvinningsbara material det styrmedel som verkar kunna ge störst miljövinst. En viktbaserad avfallstaxa leder också till ökad återvinning, genom att källsorteringen ökar. Råvaruskatter och återvinningscertifikat är styrmedel som försöker driva upp efterfrågan på återvunnet material. Att införa sådana styrmedel i Sverige får dock bara en liten effekt på återvinningen, eftersom utbudet av återvunnet material är okänsligt för ändringar på marknaden.Att sänka momsen på tjänster bidrar till att styra konsumtionen bort från varor till tjänster. Då minskar mängden avfall per konsumerad tusenlapp. Mängden pappersavfall i hushållen minskar om utdelning av reklam förbjuds till hushåll som inte uttryckligen sagt ja till detta. Andra sätt att minska mängden avfall kan vara att ställa krav på avfallsminimering i företag och öka tillsynen. Vart och ett av dessa styrmedel påverkar mängden avfall med ett fåtal procent eller mindre, men tillsammans kan de ändå ge en betydande effekt. Vissa styrmedel kompletterar varandra och är därför bra att kombinera. Det är exempelvis bra attkombinera den viktbaserade avfallstaxan med konsumentanpassade insamlingssystem och information, för då minskar risken att hushållen gör sig av med sitt avfall på olagligt sätt. Information behövs i allmänhet som komplement till andra styrmedel, men är svår att få effektiv om den används för sig själv.I Hållbar avfallshantering har vi utvärderat en eller ett par varianter av varje styrmedel. Studierna har också gett inspiration till nya varianter av några av de undersökta styrmedlen och även idéer till helt nya styrmedel. Exempelvis skulle en kännbar skatt på materialanvändning kunna leda till ökad materialeffektivitet i industrin. Stöd till reparationstjänster skulle kunna förlänga livslängden på vissa produkter och därmed minska mängden avfall. Att tillåta tillfällig deponering eller lagring av plastavfall som inte kan återvinnas skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser. Pantsystem och deponiskatt är exempel på existerande verktyg som skulle kunna breddas till att gälla fler produkter och avfallsfraktioner. Ytterligare forskning eller utredningar behövs både kring dessa nya idéer och kring de styrmedel vi har studerat, för att avgöra om – och i så fall hur – de ska införas i praktiken. Både bland de styrmedel som finns idag och bland de möjliga styrmedel vi har studerat finns någrasom har stor påverkan på hur avfallet hanteras, som exempelvis deponeringsförbud, producentansvaret och krav på återvinning. Däremot är det svårare att finna styrmedel som gör att mängden avfall minskar kraftigt. Avfallsmängden verkar främst styras av den ekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället samt av konsumtionsmönster och medborgarnas val av livsstil. För att hitta styrmedel som kraftigt kan minska mängden avfall behövs det mer nytänkande inom området.