Från avfallshanteringtill resurshushållning : Sveriges avfallsplan 2012–2017

i har anledning att vara stolta över svensk avfallshantering. Deponering är inte längre en huvudsaklig metod för att bli av med avfall, istället energi- och materialåtervinns och återanvänds allt fler fraktioner. Det finns regler och rutiner för hur farligt avfall ska tas om hand och vi har producenter som tar ansvar. Men bra behöver bli bättre inom en rad områden – fortfarande kan mycket göras för att begränsa avfallets mängd och för att hindra spridning av farliga ämnen. Det är en stor utmaning att i ljuset av ökande konsumtion och gränsöverskridande, global handel etablera system för hållbar avfallshantering och effektiv hushållning med naturresurser.Denna avfallsplan pekar på en rad initiativ som behöver tas på vägen mot ett mer resurseffektivt samhälle. Den trycker mer än tidigare avfallsplaner på behovet av att minska avfallets mängd och farlighet genom att förebygga dess uppkomst. Detta är en ansats som har stöd i EU:s avfallshierarki där förebyggande arbete ges högsta prioritet. Erfarenheter visar att det effektivaste sättet att minska resursförbrukning och miljöpåverkan är att just förebygga avfall. Även om återvinning återför resurser kan den endast kompensera för en mindre del av den resursförbrukning och miljöpåverkan som uppstår vid produktion av nya produkter. Planen anger ett antal prioriterade områden där insatser behövs. Avfallsströmmarnas miljöpåverkan liksom möjligheter till förbättringar har varit vägledande för urvalet. Beskrivning av mål och vilka åtgärder som kan vidtas av olika aktörer ges på följande områden:❚ Hantering av avfall inom bygg- och anläggningssektorn❚ Hushållens avfall❚ Resurshushållning i livsmedelskedjan❚ Avfallsbehandling❚ Illegal export av avfallÅtgärderna riktar sig både till myndigheter och till verksamhetsutövare. Ett fyrtiotal olika aktörer berörs, se bilagan Åtgärder per aktör. Naturvårdsverket samt Sveriges kommuner har viktiga roller för att utveckla avfallshanteringen och berörs av flest åtgärder. Siktet är inställt på att komma tillrätta med många av de problem som idag förknippas med avfall. Hit hör matsvinn, otillräcklig utsortering av byggmaterial, läckage av farliga ämnen från skrotade bilar liksom illegal export av avfall. Planen ska fungera som ett komplement till miljöbalken och annan avfallslagstiftning samt bidra till att nå relevanta mål inom miljömålssystemet. Planens mål utgår från lagstiftning inom EU1 och syftar till att styra mot resurshushållning och bättre avfallshantering. Regeringens etappmål för bygg- och rivningsavfall är att återanvändning, materialåtervinning och annat materialutnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall ska öka till 70 viktprocent år 2020. Idag ligger den siffran på cirka 50 procent. Regeringen har även fastställt ett etappmål till år 2018 om ökad sortering och biologisk behandling av matavfall.I hushållens avfall finns en betydande potential till miljövinster. Här finns flera av de avfallstyper som under sin livscykel ger störst klimatpåverkan. Exempel är mat-, el- och textilavfall. I denna plan föreslås bland annat krafttag för ökad återvinning och återanvändning genom information om möjliga miljövinster, översyn av lagstiftning samt uppmuntran till samarbete med aktörer som samlar in och säljer begagnade produkter. I planen visar vi bland annat på möjliga åtgärder för att öka insamlingen av matavfall och för att minska mängden matsvinn. Exempel på åtgärder inom övriga prioriterade områden är: bättre tillsyn av bilskrotning, inventering och riskklassning av deponier (Avfallsbehandlig) samt bättre tillsyn (Illegal export av avfall).För flera områden presenteras lovande initiativ och goda exempel med syftet att inspirera andra. Omfattande dialog med aktörer inom avfallshantering, forskningsinstitutioner samt experter inom olika myndigheter ligger till grund för planens åtgärdsförslag. Arbetsgången för att ta fram avfallsplanen redovisas i bilagan Arbetsgång