Ett förändrat liv : Från anhörig till informell vårdare vid demensdiagnos

Bakgrund: I världen finns omkring 50 miljoner människor med demens och det upptäcks uppåt 10 miljoner nya fall varje år. Många patienter vårdas hemma av sina anhöriga. Det är sjuksköterskans ansvar att uppmärksamma och stödja anhörigvårdare för att de ska kunna klara av omvårdnaden. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en familjemedlem med demenssjukdom i hemmet. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med induktiv ansats. Kvalitativ och kvantitativ design valdes och 15 vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Resultat: Anhörigvårdare upplevde generellt en vårdbörda, detta påverkade hela livet i alla dimensioner med en negativ påverkan på hälsa och välbefinnande. Det förelåg likheter mellan anhörigvårdare men också skillnader mellan att vårda en partner och en förälder. Hanteringsstrategier var en viktig del för att kunna hantera livssituationen. Möjligheter av att få stöd fanns men upplevdes överlag som bristande. Diskussion: Det var en utmaning att bli vårdare och växla mellan roller. Anhörigvårdare gick igenom blandade känslor och situationer som påverkade deras hälsa och välbefinnande. Anhörigvårdare kände brist på stöd samtidigt som de var motvilliga att ta emot stöd. Slutsats: Förståelse för individens transition är vital för att kunna ge adekvat stöd till anhörigvårdare. Att vara uppmärksam och ge stöd till anhörigvårdare kan vara avgörande för en lyckad familjefokuserad omvårdnad och för att främja hälsa och förebygga sjukdom.Examinationsdatum: Mars 2021