Psychological perspectives on fear of birth : heterogeneity, mechanisms and treatment

Although it is medically safe to give birth in most western countries, the vast majority of pregnant women experience some kind of anxiety, fear or worry in relation to their pregnancy or the upcoming childbirth. Most pregnant women find ways of coping with these issues but, for many, fear of birth is a significant source of distress during pregnancy, with negative consequences both when giving birth and in the postpartum period. Previous research on fear of birth has for the most part had a medical perspective, investigating risk factors and consequences of this form of fear or anxiety, along with studies evaluating different forms of interventions. The general aim of this thesis was to approach fear of birth from a psychological perspective, by exploring the role of psychological factors in this form of fear, worry or anxiety. Four studies are included in the thesis. The first study is a randomized controlled trial, in which we compared a guided Internet-delivered self-help program, based on cognitive behavior therapy (guided ICBT), with standard care (midwife led fear of birth specific counseling), for the treatment of fear of birth. Despite poor adherence to the guided ICBT, the results showed a similar reduction in fear levels during pregnancy in both groups, with lower levels of fear of birth in the guided ICBT group one year after birth. The second study is a narrative literature review. This study adopted a psychological perspective on the existing literature describing fear of birth, with a special focus on the specificity of this form of fear or anxiety, the pathways of fear acquisition, and the physiological, cognitive and behavioral aspects of fear of birth. Using systematic procedures for the literature search, inclusion and exclusion, 89 original research papers were included and summarized in the study. The aim of the third study was to explore possible heterogeneity among pregnant women reporting high levels of fear of birth. Comparisons between primiparous and multiparous women revealed that these groups were very similar in their levels of fear of birth as well as in the psychological variables investigated. Using a series of hierarchical and non-hierarchical cluster analyses, five possible subgroups based on psychological characteristics were identified, pointing to psychological heterogeneity among women fearing birth. In the fourth study, our aim was to take a first step in trying to identify psychological mechanisms relevant to the understanding of fear of birth. In this study, pain catastrophizing and intolerance of uncertainty were clear predictors of fear of birth, while parity was not. Taken together, the results of the four studies included in this thesis indicate that fear of birth is a concept in need of further investigation, and that psychological perspectives could offer an important contribution to our understanding of this form of fear or anxiety. Women fearing birth seem to be a heterogeneous group, and psychological characteristics (e.g. pain catastrophizing, or catastrophizing in general, and intolerance of uncertainty) might be of greater importance than parity in both describing this diversity and understanding the development and maintenance of fear of birth. Treating fear of birth using guided ICBT can be challenging, and before introducing this form of treatment as an alternative, further refinement and evaluation of the methods are needed.Även om det medicinskt sett är förhållandevis säkert att föda barn i Sverige och andra västerländska länder, uppger de flesta gravida kvinnor att de känner en viss mån av rädsla, oro eller ångest kopplat till graviditeten eller den väntande förlossningen. De flesta kvinnor hittar ett sätt att hantera dessa upplevelser, men för många blir rädsla och oro inför förlossningen ständiga följeslagare under graviditeten. Den befintliga forskningen om förlossningsrädsla har huvudsakligen utgått ifrån ett medicinskt perspektiv. Förlossningsrädsla har kopplats till olika riskfaktorer och till negativa konsekvenser i samband med förlossningen eller under den närmaste tiden därefter. Ett antal studier har också utvärderat olika interventioner för att förebygga eller behandla förlossningsrädsla. Huvudsyftet med denna avhandling har varit att undersöka förlossningsrädsla utifrån ett psykologisk perspektiv, och fokus har därmed legat på att studera psykologiska faktorers betydelse i relation till denna form av rädsla, oro eller ångest. Avhandlingen innehåller fyra studier. Den första är en randomiserad kontrollerad studie, i vilken vi har jämfört effekterna av Internet-baserad kognitiv beteendeterapi med terapeutstöd och svensk standardvård (samtalsstöd med barnmorska) vid förlossningsrädsla. Trots lågt deltagande i den kognitiva beteendeterapin minskade graden av förlossningsrädsla på ett jämförbart sätt i båda behandlingsgrupperna under graviditeten, och ett år efter födseln var graden av rädsla något lägre i gruppen som erbjudits kognitiv beteendeterapi. Avhandlingens andra studie är en narrativ litteraturöversikt, som ger ett psykologiskt perspektiv på den befintliga forskningen om förlossningsrädsla. I studien sammanfattas fynd från 89 vetenskapliga artiklar, med ett särskilt fokus på resultat som kan ge oss ledtrådar om hur specifik denna form av rädsla är, rädslans olika inlärningsvägar, samt kognitiva, fysiologiska och beteendemässiga aspekter av förlossningsrädsla. Den tredje studien syftade till att undersöka potentiell heterogenitet bland gravida kvinnor med hög grad av förlossningsrädsla. Jämförelser mellan förstföderskor och omföderskor visade att dessa grupper var förhållandevis lika avseende grad av rädsla och psykologiska karakteristika. Istället identifierades fem möjliga subgrupper utifrån kvinnornas svarsmönster på psykologiska självskattningsinstrument. Resultaten från denna studie tyder på att skillnaderna mellan först- och omföderskor kanske inte är så stora i detta avseende, men att det kan finnas andra källor till psykologisk heterogenitet bland kvinnor med hög grad av förlossningsrädsla. Syftet med den fjärde studien var att ta ett första steg för att identifiera psykologiska mekanismer av betydelse för förståelsen för förlossningsrädsla. Höga självskattningar av smärtkatastrofiering och intolerans för osäkerhet predicerade hög grad av förlossningsrädsla. Däremot hade det ingen betydelse för graden av rädsla om deltagarna var först- eller omföderskor. Sammantaget tyder resultaten från de fyra studierna på att förlossningsrädsla är ett fenomen som behöver studeras närmare, och att psykologiska perspektiv kan vara av betydelse för att öka vår förståelse för denna form av rädsla, ångest eller oro. Kvinnor med förlossningsrädsla tycks tillhöra en heterogen grupp, och psykologiska karakteristika såsom grad av smärtkatastrofiering eller intolerans för osäkerhet skulle kunna vara av större betydelse än paritet (d.v.s. om kvinnan är först- eller omföderska) för att beskriva denna mångfald och förstå hur förlossningsrädsla utvecklas och vidmakthålls. Att behandla förlossningsrädsla med Internet-baserad kognitiv beteendeterapi har sina utmaningar, och innan ett sådant behandlingsalternativ kan introduceras inom mödravården krävs fortsatt förfining och utvärdering av metoden