Om färdvägsmiljöers betydelse för gång, cykling, hälsa och välbefinnande

Riksdagens transportpolitiska mål är att transportsystemets utformning, funktion och användning ska ”bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås och till ökad hälsa.” Ett sätt att verka för det är att stimulera till mer av gång och cykling, och säkerställa att det kan ske i säkra, trygga och attraktiva färdvägsmiljöer. Denna rapports primära målsättning är att utgöra ett stöd för en sådan utveckling genom att bidra till en ökad förståelse och kunskap om dels färdvägsmiljöers betydelse för gång, cykling, hälsa och välbefinnande, dels hur färdvägsmiljöer kan studeras för såväl trafik- och folkhälsoplanerares behov som i ett vetenskapligt sammanhang. Inledningsvis belyser rapporten samband mellan fysisk aktivitet och hälsa, nuvarande nivåer av fysisk aktivitet inom befolkningen, och vikten av vardagliga aktiva transporter för att kunna uppnå folkhälsomål knutna till fysisk aktivitet. När samhället idag söker stimulera till mer gång och cykling är det emellertid angeläget att skapa stödjande miljöer för dessa rörelseformer oavsett om syftet är transport, rekreation, motion, träning eller tävling. När vi går eller cyklar längs en färdväg påverkas vi av fem olika typer av miljödomäner; en fysisk miljö med fasta objekt, en trafikmiljö med rörliga objekt, en social miljö med människor, samt väder och ljusförhållanden. Var och en av dessa domäner innehåller olika miljöfaktorer som kan variera stort. Det gör att färdvägsmiljöer är komplexa, och därtill bidrar det faktum att de ofta ändrar karaktär längs en färdväg. För att skapa stödjande färdvägsmiljöer behöver vi veta vilka miljöfaktorer som är kritiska för att en färdvägsmiljö ska upplevas som trygg respektive stimulerande för gång och cykling. Och för att veta något om det behöver vi kunna mäta hur vi uppfattar olika miljöfaktorer. För det ändamålet finns numera färdvägsmiljöskalan ACRES (The Active Commuting Route Environment Scale). Ett sätt att nyttja ACRES är att låta fotgängare och cyklister skatta hur en färdvägs olika delar uppfattas i termer av otrygghet – trygghet respektive motverkande – stimulerande för gång eller cykling. Därigenom kan man utifrån ett brukarperspektiv lokalisera färdvägars svaga punkter, vilka sedan bör bli föremål för analyser av vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra dem. När sedan förändringar har gjorts kan dessa utvärderas med hjälp av ACRES. Vetenskapliga studier kan bidra till kunskap om lämpliga åtgärder för att skapa stödjande miljöer genom att, med hjälp av ACRES, bland annat studera samband mellan olika miljöfaktorer och om färdvägsmiljöer uppfattas som otrygga – trygga respektive motverkande – stimulerande för gång eller cykling. Denna typ av studier har nyligen inletts, och i rapporten redovisas färdvägsmiljöprofiler baserade på cyklisters skattningar av miljöfaktorer längs färdvägar i och utanför Stockholms innerstad. De illustrerar stora skillnader mellan dessa miljöer, och att färdvägsmiljöer utanför innerstaden uppfattas som mer trygga och stimulerande än i innerstaden. Men även i innerstaden varierar färdvägsmiljöernas karaktär, och sambandsstudier visar att ju mer cyklister uppfattar att färdvägsmiljöerna är gröna respektive vackra, desto mer stimulerar de till cykling. En motsatt verkan har avgaser, trängsel i blandtrafik och färdvägar som kräver många riktningsändringar. Inverkan av dessa miljöfaktorer på upplevelsen av om färdvägsmiljön hämmar eller stimulerar till cykling är stor. Studierna med ACRES ger ett stöd för att utifrån både ett perspektiv av trygghet och stimulans anlägga cykelbanor snarare än cykelfält längs mer trafikerade gator eller vägar. Vidare visar de alltså att träd och annan grönska längs färdvägsmiljöer stimulerar till cykling. Miljöpsykologisk och -medicinsk kunskap ger ytterligare stöd för att av hälsoskäl plantera träd längs våra gator och vägar, särskilt i stadsmiljöer. I rapporten redovisas utländska studier som visar att kraven på färdvägsmiljöer för att de ska nyttjas är klart högre hos potentiella nya cyklister jämfört med existerande cyklister. Infrastrukturen för cykling i utländska städer som står för en stor andel av transporter per cykel, såsom Köpenhamn, ger också stöd för att vi i Sverige bör skapa väsentligt bättre färdvägsmiljöer för cykling om de påtagligt ska stimulera fler människor till att cykla. Avslutningsvis, att skapa säkra, trygga och attraktiva färdvägsmiljöer för såväl fotgängare och cyklister bör bli ett prioriterat mål för svensk trafikplanering. För att främja denna målsättning finns det ett klart behov av kunskapsutveckling, både genom tillämpade lokala brukarstudier och genom forskning.www.gih.se/faa