LIS - Landsbygdsutveckling i strandnära läge. : Utfallet i Norrlands kommuner.

Sammanfattning I Sverige har vi ett generellt strandskydd som gäller för alla stränder, oavsett storlek på vattendraget. Strandskyddsområdet är normalt 100 meter från strandlinjen, både upp på land och ut i vattnet, men länsstyrelsen kan utöka avståndet till 300 meter. Syftet med strandskyddet är att skydda växt- och djurliv samt att trygga allmänhetens tillgång till stränder. 2009 kom en ny lag om strandskydd. Den nya lagen innebar att det numera finns en möjlighet för kommunerna att införa LIS-områden, områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge. De LIS-områden som utses av kommunen ska anges i översiktsplanen eller som ett tillägg till denna. Förutom de särskilda skäl för att bevilja dispens från eller upphäva strandskydd, som anges i miljöbalken, kan man som särskilt skäl i LIS-områden beakta att det bidrar till utveckling av landsbygden. Inom dessa områden har kommunen möjlighet att bevilja strandskyddsdispenser. Det är nu nästan 5 år sedan den nya lagstiftningen om strandskydd trädde i kraft. Examensarbetes syfte är att belysa hur långt kommunerna i Norrland kommit i sin planering och sitt genomförande av LIS-områden, hur de anser att lagstiftningen fungerar, eventuella problem vid framtagandet av LIS-områden samt vilket deras huvudsakliga syfte med detta varit. Till kommunerna i Norrland räknas samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samt Gävleborgs län. En enkät har skickats ut till samtliga kommuner i Norrland, 54 stycken. Av dem har 47 stycken valt att besvara enkäten (87 %). Av dessa 47 kommuner var det bara 1 kommun som inte hade för avsikt att inrätta LIS-områden, de övriga (98 %) befann sig i olika stadier, från handläggningsskede till redan inrättade LIS-områden. Många av kommunerna uppgav att de tyckte att lagstiftningen eller i vissa fall vägledningen kring LIS-områden var otydlig. De uppgav även att det kunde vara svårt för en enskild tjänsteman att bedöma var önskemålet om LIS-områden skulle finnas. Det kan man också se, då antalet förfrågningar om strandskyddsdispenser utom LISområden är mer än dubbelt så många som antalet beviljade dispenser inom LISområden. Med tanke på att Norrlands kommuner generellt har ett lågt bebyggelsetryck och en hög andel obebyggd strandlinje, borde en utökad differentiering av strandskyddet för dessa områden kunna införas i lagstiftningen, för att ytterligare stimulera landsbygdsutveckling och tillväxt.Abstract In Sweden there is a general area for shore protection for all shores, irrespective of the size of water. The general area of protection reaches 100 meters from the shoreline, in both ways, but can be extended by the county administration board to 300 meters. The main purpose with this is to protect wildlife as well as the environment and also to ensure access for the public. In 2009 there was a change in the shore protection legislation. The new law now makes it possible for the counties to establish areas for rural development close to the shoreline (LIS). Those areas, which are designated by the county, must be adopted in, or supplemented as an addition to the comprehensive plan. Apart from the grounds specified in the environmental code to concede exemption from or the revoke the shore protection, the LIS-areas can be considered to contribute to the development of the countryside. Within these areas, the county administration board is able to grant exemptions. The aim of this thesis is to illustrate how far the counties in northern Sweden have reached in their planning for and their implementation of, their LIS-areas, almost five years after the new legislation about shore protection was passed. Furthermore, what they think about the new legislation and how it works, if they have had any problems in their work with choosing special LIS-areas and also to find out what their main purpose for the LIS-areas was. I’ve chosen the provinces of Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland and Gävleborg. To achieve the aim of the thesis I conducted a case study. The case study consisted of a survey which was sent out to all the 54 counties in these provinces. 47 of the counties answered the case study an only one of them didn’t have any plans for establish LIS-areas. The rest of them were in different stages of establishing, from notice stage to already established LIS-areas. Many of the counties stated that the legislation or the guidance about establishing LIS-areas was unclear. They also stated that the requirements concerning location could be difficult to determine. The number of requests outside LIS-areas are double compared to the requests within the LIS-areas. Considering that the counties in northern Sweden maintain a relatively low rate of habitation and possess a vast shore which is undeveloped, an extended differentiation of the shore protection in these areas should be implemented in the legislation in order to further stimulate rural development and growth