Green Funds : An Analysis of the Product Specific Disclosures of the EU Sustainable Finance Disclosure Regulation 2019/2088

Sustainability has started to play a greater role on the financial market and a larger number of investors are searching for financial products that contribute to the environment and the sustainable development. However, the numerous definitions of sustainable investments and green funds make the investment decision-making process difficult for investors and allow companies to “greenwash” their products. In order to facilitate the investment process for investors and at the same time contribute to sustainable development, the EU adopted the Sustainable Finance Disclosure Regulation (SFDR) on 10 March 2021 as part of the Union’s sustainable finance strategy. The SFDR introduces a set of harmonized rules for financial market participants regarding their integration of sustainability-related aspects in their investment process, including different product classification levels, such as “light green” and “dark green”. Apart from the fact that the regulation means enhanced transparency, it is possible that the new product classifications will have an impact on the definition of sustainable funds and the environmental, social, governmental (ESG) investment strategies currently used by financial market participants. Additionally, the appropriateness of the new product classes in view of the aims of the SFDR could be discussed. The purpose of this thesis has been to examine the product specific disclosures of the SFDR and their implications on funds integrating sustainability, by using the legal dogmatic methodology and the EU teleological methodology. In order to be classified as an art. 8, or light green, it seems as if it is not enough for a fund to simply integrate ESG aspects into the investment process, rather the fund has to apply several investment strategies that consider ESG. For funds wishing to be considered as an art. 9, or dark green, it appears as if impact investing or sustainability themed investing could be two applicable approaches. Moreover, the sustainable investment-definition provided by the regulation contains explicit criteria, thus making it easier for investors to understand sustainable investments. Furthermore, the increased regulation and reporting requirements might contribute to less greenwashing, which in turn will benefit the UN’s Sustainable Development Goals and the Paris Agreement. However, while the product specific disclosures appear to be aligned with the objectives of the SFDR, there are several uncertainties related to the definitions and classifications that prevent the regulation from fully achieving its goals.Hållbarhet har kommit att spela en allt större roll på finansmarknaden och allt fler investerare efterfrågar nu finansiella produkter som bidrar till miljön och den hållbara utvecklingen. Men de många definitioner som finns gällande hållbara investeringar och gröna fonder försvårar beslutsprocessen för investerare samt gör det möjligt för företag att använda sig utav ”greenwashing”. För att underlätta investeringsprocessen för investerare och även bidra till den hållbara utvecklingen antog EU den s.k. Förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (SFDR) den 10:e mars 2021, vilken utgör en del av Unionens strategi för en hållbarare finansmarknad. SFDR innehåller harmoniserade regler för finansmarknadsaktörer gällande integreringen av hållbarhetsaspekter i investeringsprocessen, inklusive olika produktklassificeringar, såsom ”ljusgröna” och ”mörkgröna” produkter. Förutom att den nya regleringen innebär ökad transparens är det möjligt att de nya produktklassificeringarna kommer att ha en inverkan på definitionen av hållbara fonder samt de investeringsstrategier finansmarknadsaktörer i dagsläget använder sig av för att integrera hållbarhet. Utöver detta kan även produktklassificeringarnas lämplighet diskuteras mot bakgrund av förordningens ändamål. Syftet med detta arbete har varit att undersöka de produktspecifika upplysningskraven i förordningen och dessas inverkan på fonder som beaktar hållbarhetsaspekter, med hjälp av den rättsdogmatiska metoden samt den EU-rättsliga teleologiska metoden. För att klassas som en art. 8, eller ljusgrön fond, förefaller det som att det inte är tillräckligt för en fond att enbart integrera hållbarhet i investeringsprocessen utan snarare måste fonden använda sig utav flera olika hållbarhetsstrategier. För fonder som önskar att bli klassificerade som en art. 9, eller mörkgröna, verkar det istället som att s.k. ”impact” fonder eller tematiska fonder med hållbarhetsfokus är typiska exempel. Utöver detta innehåller förordningen en definition med uttryckliga kriterier gällande vad som är en hållbar investering, vilket underlättar investerares förståelse för hållbara investeringar. Dessutom kan den ökade regleringen och rapporteringskraven bidra till mindre ”greenwashing”, vilket i sin tur gynnar FN:s globala hållbarhetsmål och Parisavtalet. Men samtidigt som produktklassificeringarna tycks vara i linje med SFDR:s mål innehåller både definitionerna och klassificeringarna ett flertal oklarheter som hindrar förordningen från att helt uppnå sina mål