Institutionell medling i kommersiella konflikter - rättsverkan och ändamålsenlighet särskilt i långvariga avtalsförhållanden

Kommersiella avtal med en lång framtidsutsikt har en förhöjd risk för förändrade omständigheter som kan orsaka konflikter mellan avtalsparter. I en sådan situation är viktigt för parterna att lösa denna konflikt på ett sätt som möjliggör ett fortsatt avtalsförhållande. Tidigare rättslitteratur klarlägger medlingens karaktärsdrag, fördelar och utmaningar, samt i viss mån de olika modellreglerna parterna kan använda sig av. Det råder ändå brist på material om dessa aspekter från perspektivet av konfliktparterna i ett långvarigt kommersiellt avtalsförhållande, samt vilka medlingens huvudsakliga rättsverkan är. Syftet med denna avhandling är att framlägga och analysera de huvudsakliga aspekter som kommersiella konfliktparter bör överväga när de argumenterar för och emot ändamålsenligheten av institutionell medling som konfliktlösningsmetod. Denna undersökning möjliggör besvarande av frågan om institutionell medling är ändamålsenligt i en kommersiell konflikt, särskilt med beaktan av strävan efter ett fortsatt avtalsförhållande. I arbetet används den rättsdogmatiska metoden. Eftersom institutionell medling till stor del genomförs utanför lagen, består de främsta källorna av rättslitteratur och medlingsinstitutioners modellregler och -avtal. Både inledandet och avslutandet av medling har genom arbetet visat sig ha flera rättsverkan, bland annat på möjligheten att avsluta medling och inleda övrig konfliktlösning, att stadfästa ett förlikningsavtal och göra det verkställbart samt medlingens sekretess. Parterna kan avtala om flera av dessa faktorer inom ramen för medlingens flexibilitet och parternas självbestämmanderätt, vilket är en stor fördel. En annan fördel är medlingens erbjudande av en möjlighet att skräddarsy förfarandet enligt parternas intressen och behov samt att själva skapa en framtidsfokuserad lösning. Detta talar för medling som en god konfliktlösningsmetod, så länge som dess utmaningar, bland annat osäkerhet och bristande rättssäkerhet, tas i beaktan. Detta förblir ändå endast spekulation om inte medling ökar i användning, så att vägledande praxis skapas och involverade parter får kunskap om förfarandet. Eftersom det inte är lagstiftning som styr medling, lär praxis och kunskap främst uppkomma genom en faktisk användning av medling