Varg i Skandinavien: statusrapport för vintern 1999-2000

Målsättningen med vinterns beståndsövervakning av varg har varit att utreda antal och utbredning av flockar, par och andra förekomster av varg på den Skandinaviska halvön samt att presentera detta i en för båda länder gemensam rapport. I Sverige har Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation förvaltningens uppdrag att koordinera och kvalitetssäkra den svenska beståndsövervakningen av varg söder om renskötselområdet, medan Högskolan i Hedmark har haft motsvarande ansvar när det gäller stationära vargar i den sydöstra delen av Norge. Ett samarbete med Finland har genomförts avseende gemensam beståndsövervakning av vargflockar i hela Fennoskandia. Ett stort antal personer och många organisationer har bidragit med uppgifter om vargförekomst. De flesta uppgifter har lämnats av länsstyrelser/fylkesmän, Svenska Jägareförbundet, Svenska Rovdjursföreningen och tillfälliga observatörer. Sammanställningen bygger huvudsakligen på spårrapporter och längre spårningar på snötäckt mark, men andra metoder som radiotelemetri och linjetaxering har också nyttjats. Majoriteten av rapporterna är kvalitetssäkrade med hjälp av spårkontroller i fält. Vid granskningen av rapporter och förekomster har tidpunkt och avstånd mellan olika observationer också varit centralt. Alla registrerade vargrapporter har klassificerats i en av följande fyra kategorier: familjegrupper, revirmarkerande par, övriga stationära vargar samt övriga vargar. Det beräknade totala antalet vargar i Skandinavien som presenteras i denna rapport är baserat på uppgifter registrerade under perioden 1 oktober 1999 till 29 februari 2000. Antalet presenteras i form av ett intervall där minimisiffran baseras på uppgifter som är kontrollerade i fält av erfarna spårare, medan maximisiffran även inkluderar andra och mer osäkra rapporter om vargförekomst. Totalt i Skandinavien registrerades lägst 67 och högst 81 vargar under vintersäsongen 1999-2000. Av dessa var 41-45 vargar fördelade på 7 familjegrupper, 12 vargar härrörde från 6 revirmarkerande par, 8-10 vargar tillhörde kategorin övriga stationära vargar och 6-14 vargar klassificerades som övriga vargar. Antalet vargar med tillhåll enbart i Sverige var 28-39 individer. För de ”svenska” vargarna var fördelningen 8-10 individer från familjegrupperna, 8 från de revirmarkerande paren, 6-7 var övriga stationära vargar och 6-14 tillhörde kategorin övriga vargar. I Norge registrerades totalt 22-24 vargar den senaste vintern, varav 18-19 individer var fördelade på två familjegrupper, 2 individer i ett revirmarkerande par samt 2-3 övriga stationära vargar. Minst 17 och max 18 vargar hade sitt tillhåll både i Sverige och Norge, varav 15-16 tillhörde 3 familjegrupper och 2 tillhörde ett revirmarkerande par. Sex valpkullar registrerades, födda 1999, varav 4 kullar föddes i existerande flockar medan nya par reproducerade sig i två fall. Av det totala antalet registrerade vargar, 67-81 individer, har minst 6 förolyckats under vinterperioden (oktober-april), varför antalet vid vinterns slut var 61-75 vargar. Efter utvärdering av det samlade antalet flockar och revirmarkerande par kan 9-12 ynglingar förväntas under våren/sommaren 2000. I Finland registrerades 10 familjegrupper med totalt 66-68 vargar under vintern 1999-2000. Samtliga dessa flockar hade en östlig utbredning längs gränsen mellan Finland och Ryssland. Sex av flockarna rörde sig uteslutande på den finska sidan av gränsen