Vilka faktorer påverkar avelsarbetet med snöleoparder i europeiska djurparker?

Snöleoparden (Panthera uncia) har länge ansetts hotad i det vilda, både av tjuvjakt, men på senare tid även av habitatförlust från miljöförändringar och människopåverkan. Sedan slutet av1900-talet så har det funnits ett internationellt samarbete i avelsrutiner, och majoriteten av hållarna utanför kinesiska fastlandet är med i samma stambok för att se till att hålla arten genetiskt diversifierad. Trots detta arbete har det varit svårigheter att ta fram bra rutiner. Mortaliteten har legat runt 35- 45 % och man har anekdotiskt sett flera fall av att mödrarna överger sina ungar. Denna studie är ett steg att undersöka rutinerna och ta fram nya riktlinjer för framtida avelsarbete. I denna studie så undersöks vilka faktorer i hållningen av snöleoparder som påverkar avelsarbetet och ifall man kan se tydliga rutinskillnader mellan de hållare med sämre avelsresultat jämfört med de som haft bättre resultat. Studien ska även undersöka ifall det finns tydliga faktorer som gör att mödrarna överger sina ungar. En enkätstudie gjordes som skickades ut till alla hållare av snöleoparder inom The EAZA Exsitu Programme, förkortat EEP. Denna enkät bestod utav både kryss och frisvarsfrågor och var inriktad för att få ett brett underlag om hållningen av snöleoparder under hela livscykeln, både när de aktivt pågår avelsarbete som när det ej gör detta. Frågorna fokuserade på hägnstorlek, utfodringsrutiner, berikning, träning av djuren, ifall paren lever solitärt m.m. 57 % av hållarna svarade på enkäten. Vissa dubbletter fick tas bort samt vissa fick tas bort då deras svar var tvetydiga. Institutionerna delades in i 3 grupper, de som lyckats avla fram ungar utan att uppleva dödsfall, de som upplevt dödsfall de senaste 10 åren, samt de som upplevt att modern övergivit sina ungar. Resultaten visade att dessa tre grupper hade väldigt lika förutsättningar och rutiner. Det man kunde se tydligt var att tillgången till lyor verkar spela stor roll, då ca 94 % av gruppen utan dödsfall hade detta, medan endast 69 % av de som upplevt dödsfall hade lyor tillgängliga. Hos gruppen där mödrarna övergivit sina ungar var det en minoritet som hade tillgång till lyor. Utöver detta så kunde man även se indikationer använda utfodringen som en berikning verkar ha en positiv effekt på avelsarbetet, men då det var så små urvalsgrupper krävs mer forskning på detta område för att få tydliga svar. Konklusionen av denna studie tyder på att arbete med miljöförbättring och förbättrade berikningsmetoder bör vara fokus för att förbättra den framtida hållningen och avelsarbetet med snöleoparder men att mer studier behöver utföras på detta ämne för att få fram tydligare svar.The Snow Leopard, (Panthera uncia), has long been seen as threatened in the wild, especially by poaching, but more recently the threat has escalated in the form of habitat loss from climate change and human activity. Since the late 20th century there has been an international collaboration in the efforts to breed captive Snow leopards. The majority of the keepers outside of mainland China are helping each other and have joined together in an international studbook for the breed to keep the population genetically diversified. Although there has been a lot of collaborating and learning about the Snow leopard, there are still some big hurdles to overcome. The routines still has flaws, as one can see with the mortality being around 35-45% for cubs and there have been a lot of anecdotally reported cases of mothers neglecting their cubs. This study is a step in taking a look at the routines and to construct new guidelines to help in future breeding. In this study we’re looking at the different factors that may or may not have a roll in the success of breeding the snow leopard, and if there are clear differences between the handlers that are getting really positive results and the ones where they have a little bit more trouble. The study will also look for factors that may cause the mothers to neglect their cubs. A survey was put together and sent to all of the holders within The EAZA Ex-situ Programme, or EEP for short. The survey had both multiple-choice questions and free answers. The goal of the survey was to get a broad perspective about the different routines that are being practiced, from feeding, pen-size, enrichment, training and more. 57% of all the holders answered the survey. Some doublets had to be corrected and some results were excluded because the survey was answered incorrectly. The holders were then divided into three groups, one that had never experienced a cub dying, one that hade experience of a cub dying in the last ten years, and the last consisted of a group that had experienced mother neglect. The results showed that all groups where equal in most areas. The big take away where that in the group that had no deaths, 94% had access to lairs, but in the group that had experienced death the number was only 69%. And in the group with mother neglect the majority didn’t have access to lairs. Another observation was that using feeding as enrichment seem to correlate to a lower number of infant mortalities, but it’s hard to make a clear judgement on this because the sample groups were quite small. The conclusion is that environmental improvements and improved enrichment strategies should be the focus to enhance the keeping and breeding of the snow leopard, but more studies need to be conducted to improve further