Räddaren i nöden? En analys av förutsättningarna för domstolskontroll under fredstida kriser i svensk rätt

Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att analysera huruvida det finns förutsättningar för svenska domstolar att utöva konstitutionell kontroll av de andra statsmakternas ageranden i fredstida kriser. Frågan har sin bakgrund i det faktum att kriser innebär påfrestningar för demokratin, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, och att domstolar har en särskild roll i att upprätthålla dessa värden. Bland annat Venedigkommissionen har därför rekommenderat att undantagstillstånd och andra krisåtgärder ska kunna underställas domstolskontroll. I det svenska statsskicket saknas dock grundlagsreglering om fredstida kriser och domstolarnas konstitutionella kontroll är av tradition svag. Mot bakgrund av dessa särdrag har uppsatsen sökt besvara hur det konstitutionella ramverket för fredstida kriser ser ut i svensk rätt, om det innebär några särskilda risker och vilka möjligheter till domstolskontroll som finns i förhållande till det. Uppsatsen har funnit att det svenska systemet för fredstida kriser, som bygger på författningsberedskap men som även tillåter ett begränsat utrymme för så kallad konstitutionell nödrätt, kan föranleda vissa risker för upprätthållandet av rättsstatens principer. Det har även konstaterats att den parlamentariska kontrollen inte alltid är tillräcklig för att bemöta dessa risker. Därefter har uppsatsen analyserat vilka möjligheter till kontroll som finns i förhållande till regeringens och riksdagens agerande inom detta ramverk. Vid en jämförelse mot Venedigkommissionens rekommendationer har konstaterats att de befintliga funktionerna normprövningsrätt, domstolsprövning av förvaltningsbeslut och åtal mot statsråd innebär formella möjligheter att utöva domstolskontroll under fredstida kriser, men att vissa materiella brister finns. Dessa slutsatser har därefter diskuterats i förhållande till den svenska kontexten och vilka möjligheter till reformer som finns.