Samverkan för barnets bästa : En intervjustudie om barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter vid misstanke om att ett barn far illa

Bakgrund: Barn som far illa är ett omfattande problem och bidrar till allvarliga konsekvenser för barnet. Barnhälsovårdssjuksköterskor är många gånger de enda utanför familjen som träffar barn under sex år regelbundet och har därför en viktig roll i att uppmärksamma barn som far illa eller riskerar att fara illa. Samverkan mellan professionella är viktigt i situationer där barn misstänks fara illa, tidigare studier har dock visat att det finns brister i samverkan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av samverkan mellan professionella vid misstanke om att ett barn far illa. Metod: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades i studien. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Åtta barnhälsovårdssjuksköterskorintervjuades. Det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och sex subkategorier. Kategorin ”Välfungerande samverkan för barnets bästa” beskrev att samverkan var betydelsefullt i det förebyggande arbetet. Det var viktigt att få råd och stöd av kollegor och andra professioner. I arbetet användes flerpartssamtal för att tillvaratapå andra professioners kunskaper. Kategorin ”Hinder för samverkan” beskrev attbristen av återkoppling från socialtjänsten upplevdes som ett problem. Vidare beskrevs att avsaknad av resurser påverkade samverkan negativt. Ytterligare hinder för samverkan var då barnhälsovårdssjuksköterskorna och andra professioner saknade gemensamma mål. Slutsats: Samverkan är extra viktig i det förebyggande arbetet, men det finns behov av utveckling. Barnhälsovårdssjuksköterskorna efterfrågar gemensamma mål för samverkande professioner. Hinder för samverkan är avsaknad av återkoppling och bristande resurserBackground: Child maltreatment is a major problem and contribute to serious consequences for the child. Child health care nurses are often the only ones outside the family who meet children under the age of six regularly and that’s why they have an important role to notice child maltreatment. In situations where children are victims of child maltreatment, is collaboration between professionals important.Previous studies have shown that there are obstacles in the interaction between professionals. Aim: The aim of the study is to describe child health care nurses’ experiences of collaboration between professionals in case of child maltreatment. Method: A qualitative method with an inductive approach was used for the study. Data was collected through semi-structured interviews. Eight child health carenurses were interviewed. The collected material was analyzed based on a qualitative content analysis. Findings: The analysis resulted in two categories and six subcategories. The category “Well-functioning collaboration for the best interests of the child”described that collaboration was important in the preventive work. It was important to get advice and support from colleagues and other professionals. Multi-party conversations were used to apply other professionals’ knowledge. The category “Obstacles for collaboration” described that the lack of feedback from social services was experienced as a problem. It was further described that a lack of resources had a negative effect on collaboration. Additional obstacles for collaboration were when the child health care nurses and other professionals didn´thave common goals. Conclusion: Collaboration is considered especially important in the preventive work, but there is a need for development. The child health care nurses demand common goals for collaborating professionals. Barriers to collaboration are a lack of feedback and a lack of resources