The relationship between overweight and depression in view of genes, environment and their joint influence

Obesity and depression are known to often go hand in hand, but is this due to our genetic heritage, environmental factors or a combination thereof? With a neuroscientific approach, I have investigated the relationship between obesity and depression with the aim of bridging the different levels of research available in order to better understand this complex topic. Using data from a longitudinal cohort with adults, we analysed the genetic contribution to antidepressant response in Study I. The association between antidepressant treatment and changes in body mass index, waist circumference and fat mass was assessed in Study II. In Study III, the importance of bullying victimization for the relationship between obesity and depression was analysed using a longitudinal cohort with adolescents. Lastly, the moderating effect from breastfeeding duration on the relation between a known obesity associated gene and body mass index among adolescents and young adults was examined in Study IV. The bidirectional relationship between obesity and depression is derived from several joint processes and mechanisms such as the stress system and symptomatology overlap with strong environmental influences affecting both disorders, plausibly through epigenetic processes. Even though overweight and obesity were associated with depressive symptoms, one even more important environmental factor for the development of symptoms was bullying victimization – a risk factor that persisted after six years of follow-up. The genetic contribution to these complex disorders from individual variations is small in most cases, but with a credible additive effect and with environmental factors as important moderators of these relationships. One such moderator is breastfeeding duration, which was found to contribute to the relationship between FTO and future BMI with different patterns for the individual variants, which supports the differential susceptibility hypothesis. Finally, when AD treatment is used, the patient should be monitored regularly, both regarding depressive symptoms as well as obesity-related measurements. Overall, it is of high importance to focus on prevention because the frequently chronic course of obesity, as well as depression, has a high burden on individuals, as well as on society.Om det är våra gener eller vår livserfarenhet som avgör om vi får en sjukdom eller inte är en vanlig fråga. Vi vet att fetma och depression ofta går hand i hand, men beror det på vårt genetiska arv, miljöfaktorer eller en kombination därav? Med ett neurovetenskapligt tillvägagångssätt kommer jag att undersöka och försöka överbrygga de olika forskningsnivåer som finns tillgängliga i detta komplexa ämne och förhoppningsvis kasta lite ljus på det i denna avhandling. Den ökade förekomsten av fetma sett de senaste decennierna kan inte tillskrivas förändringar i genpoolen. Det är mer troligt på grund av förändringar i miljön som ökar sannolikheten för stillasittande beteende och överdrivet intag av energi; en så kallad obesogen miljö. Även förekomsten av depression har setts öka i samhället. Båda dessa åkommor är förknippade med stora konsekvenser för individen i form av nedsatt hälsa och förkortat liv, men även för samhället i stort. De behandlingar som finns är i många fall ineffektiva och förebyggande åtgärder är därför angelägna, samt att vi behöver öka kunskapen om de individuella skillnader som påverkar uppkomsten av dessa sjukdomar och behandlingsresultaten. Tidigare studier har visat att genetiska varianter kan påverka både risken för att dessa sjukdomar uppstår, men också för hur effektiv behandlingen är, framför allt när det gäller antidepressiv behandling vid depression. Till exempel har FTO-genen visat sig vara viktig för kroppsmasseindex, troligen genom reglering av andra gener. Annan forskning visar att det är viktigt att ta hänsyn till miljöfaktorer som kan påverka sambandet mellan våra gener och sjukdom; så kallade interaktionseffekter. En viktig faktor för uppkomsten av depression är långvarig stress. Syftet med denna avhandling var att undersöka det komplexa dubbelriktade sambandet mellan depression och fetma. I studie I undersökte vi genetiska varianter som visats ha påverkan på läkemedelsbehandling, en genetisk riskskala utformad från dessa, och betydelsen för behandlingssvar vid antidepressiv behandling hos vuxna personer med depression. Sammantaget visade resultaten att de enskilda genetiska varianternas effekt på depressiva mått var liten, medan den genetiska riskskalan hade ett större samband med de depressiva måtten. I studie II analyserade vi förändringen i kroppsmasseindex, midjemått och fettmassa under en 5,5-årsuppföljning i förhållande till olika typer av antidepressiv behandling hos en vuxen befolkning. Antidepressiv behandling var kopplat till större ökning av både kroppsmasseindex och midjemått jämfört med hos de som inte fick behandling. Vid undersökning av olika behandlingsgrupper visade sig så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, vara förknippade med en större ökning i kroppsmasseindex så väl som kroppsfettsmassa under uppföljningen. SSRI-behandling var också förknippat med ökat midjemått hos män. Resultaten visar att det är mycket viktigt med uppföljning vid antidepressiv behandling, inte bara för att se symptomförändring, utan för att förhindra kraftig viktuppgång, som kan ge upphov till andra problem över tid. I studie III bedömde vi sambandet mellan BMI, utsatthet för mobbning och deras eventuella interaktionseffekt för framtida symptom på depression bland ungdomar. Vi undersökte även om det fanns några könsskillnader. Vi fann att övervikt hade en viss effekt på framtida symptom, men framför allt hade mobbning en effekt vilken kvarstod även sex år senare. Generellt verkade det finnas en additiv effekt så att med ökande kroppsmasseindex ökade även de depressiva symptomen, fast på en högre nivå för de som hade utsatts för mobbning. Detta mönster skiljde sig dock åt för tjejer och killar och indikerade en större risk för framtida depressiva symptom hos unga killar med fetma som hade utsatts för mobbning det senaste året. Resultaten visar att det är viktigt att förebygga mobbning som en del av det förebyggande arbetet mot psykosocial ohälsa. I studie IV undersökte vi den modererande effekten från amningstid i månader på förhållandet mellan en genetisk variant i FTO-genen och kroppsmasseindex i tonåren och hos unga vuxna. Vi fann att både väldigt kort och mycket lång amningstid påverkade kroppsmasseindex hos ungdomarna olika beroende på vilken variant av FTO-genen de hade. Den variant som normalt är förknippad med ökad risk för fetma överensstämde för de med kort amningstid; desto fler kopior av riskvarianten desto högre kroppsmasseindex. För de som hade ammats länge var sambandet istället det motsatta; varianten var förknippad med lägre kroppsmasseindex. Resultaten ger stöd för att denna variant inte är en riskvariant, utan snarare en variant som är mer känslig för både negativ så väl som positiv miljöpåverkan. Resultaten härstammar från två olika longitudinella studier med flera mätpunkter, vilket är en stor styrka för att kunna uttala sig om samband över tid. Avhandlingen inkluderar flera olika angreppssätt vilket är en förutsättning för att bilda sig en övergripande bild av dessa samband. Risken att bortfallet över tid eller den låga svarsfrekvensen i SALVe-kohorten har påverkat resultatet måste tas i beaktande när det gäller tolkningen av resultat och slutsatser. Det dubbelriktade förhållandet mellan fetma och depression härrör från flera gemensamma processer och mekanismer såsom stressystemet och överlappande symptom med stark miljöpåverkan för båda dessa åkommor, troligtvis genom processer som påverkar genregleringen. Sammantaget är det av stor betydelse att fokusera på förebyggande åtgärder eftersom det är vanligt med kroniska förlopp, vilket är en stor börda för individer som drabbas, såväl som för samhället