Kartläggning av styrmedel som främjar omvandling av trafikleder i städer

Utsläppen från bil- och lastbilstrafiken i våra städer och tätorter behöver minska för att transportsektorns klimatmål ska nås. En åtgärd för att trafik- och stadsplanering ska bidra till detta är att befintliga bilkörfält och bilparkeringsplatser görs om t ex för att ge plats till mindre energiintensiva färdsätt som cykel, gång och kollektivtrafik. Ramboll Management Consulting har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en kartläggning av styrmedel som främjar omvandling av befintliga trafikleder i städer och tätorter. Syftet med kartläggningen är att identifiera eventuella problem med dagens system och bidra till utformningen av relevanta statliga styrmedel. Studien baseras på litteraturstudier samt enkät- och intervjustudie bland större svenska kommuner. Studien visar att kommunala tjänstemän som arbetar med strategisk planering har en generellt positiv syn på möjligheterna att omvandla ohållbara trafikleder. Med ”ohållbara trafikleder” avses här gator och vägar i och kring städer och tätorter som leder till ökat bilberoende och utglesad bebyggelsestruktur och därmed motverkar en hållbar stadsutveckling. Respondenterna menar att det finns flertal trafikleder som kan göras om för att främja mer hållbart användande av gaturummen. Åtgärder för ökad hållbar stadsutveckling och fysisk planering av trafikytor har också fått högre politisk prioritet under de senaste åren. Samtidigt begränsas kommunernas möjligheter av en rad utmaningar, som målkonflikter, rådighetsfrågor, brist på medfinansiering, politisk motvillighet och allmänhetens syn på den här typen av åtgärder. Enligt kommunerna finns det statliga administrativa, ekonomiska och informativa styrmedel som behöver justeras för att stödja omvandling av ohållbara trafikleder. Kommunerna vill att vissa lagar, till exempel kring parkeringsavgifter, ändras och att hela regelverket kring fysisk planering ses över. De efterfrågar även större möjligheter att få statlig medfinansiering för omvandling av trafikleder, genom justering av regelverket kring stadsmiljöavtal och att Trafikverket ges större möjligheter att finansiera steg 1–2 åtgärder enligt fyrstegsprincipen. Dessutom efterfrågar kommunerna mer information om omvandling och lärande exempel från andra kommuner. Kartläggningen visar att det i dagsläget finns målkonflikter samt olika intressen som är svåra att förena. Det krävs därför en fördjupad analys av hur olika styrmedel inom fysisk infrastrukturplanering samspelar och i vissa fall motverkar varandra. För att åstadkomma förändringar krävs sannolikt ett större helhetsperspektiv och samsyn kring vilka intressen och mål som ska prioriteras. För att ta nästa steg krävs också stärkt samordning mellan statliga myndigheter och berörda aktörer på olika nivåer