Socialt hållbar stadsutveckling : Strategier för att stärka den sociala hållbarheten i svensk kommunal planering

I planerings - och stadbyggnadssammanhang har social hållbarhet i dagsläget med en samhällsutveckling som karaktäriseras av tilltagande värdepluralism och polarisering allt mer kommit att betraktas som en viktig faktor för samhällets förmåga att hantera intressekonflikter mellan olika grupper och intressen. Forskningen avseende social hållbarhet visar dock genomgående att det saknas en allmänt erkänd definition av vad social hållbarhet är vilket hämmar det praktiska arbetet med att stärka den sociala hållbarheten i stadsplaneringen. Syftet med detta arbete är att studera hur social hållbar stadsutveckling tolkas i ett svenskt kommunalt planeringssammanhang samt hur detta gestaltar sig i strategier för att stärka den sociala hållbarheten på lokal stadsdelsnivå. För att undersöka detta har en kvalitativ fallstudie av hur kommunerna Botkyrka och Nacka i Stockholmsregionen dels tolkar begreppet social hållbarhet och dels bedriver sitt stadsutvecklingsarbete i stadsdelarna Alby och Fisksätra genomförts. Förhållanden och förutsättningarna i de båda stadsdelarna som uppfördes under miljonprogrammet är likartade, det förekommer en högre grad av socioekonomiskt utanförskap här jämfört med övriga stadsdelar i respektive kommun. Däremot är kommunernas förutsättningar markant olika, beträffande såväl demografi, ekonomi, attraktivitet och politiskt styre. Arbetet bygger på en dokumentanalys av utvalda delar av Botkyrkas och Nackas planmaterial samt intervjuer med aktörer på olika nivåer i kommunerna som har varit involverade i stadsutvecklingen. Analysen utgår från fyra centrala teman som identifierats i litteraturgenomgången av det aktuella forskningsläget om hur social hållbarhet tolkas i stadsutveckling, nämligen: social sammanhållning, rättvisa och fördelning, den fysiska miljöns betydelse samt delaktighet och genomförande. Det visar sig att trots social hållbarhet är ett mycket omfattande begrepp som är öppet för olika tolkningar beroende på den lokala förförståelsen, så är de konkreta stadsutvecklingsstrategierna för den fysiska miljön påfallande lika i båda kommunerna. Skillnaderna som förekommer mellan kommunernas planeringspraktiker handlar i stället huvudsakligen om hur deras tolkning av social hållbarhet påverkat den organisatoriska uppbyggnaden samt hur de verksamma uppfattar sin yrkesroll och kommunens ställning i regionen. Förhållanden som i sin tur påverkar hur kommunerna bedriver sitt arbete med dessa frågor i relation till civilsamhälle och privata aktörer.In the context of urban- planning and development, social sustainability, with a current societal development characterized by increasing value pluralism and polarization, has increasingly come to be regarded as an important factor in society's ability to deal with conflicts of interest between different groups and interests. However, research on social sustainability consistently shows that there is a generally recognized shortfall of the definition of what social sustainability is, which hampers the practical work of strengthening social sustainability in urban planning. The purpose of this work is to study how socially sustainable urban development is interpreted in a Swedish municipal planning context and how this is reflected in strategies for strengthening social sustainability at the local district level. To investigate this, a qualitative case study of how the municipalities of Botkyrka and Nacka in the Stockholm region partly interpret the concept of social sustainability and partly conduct their urban development work in the districts of Alby and Fisksätra has been carried out. Conditions and preconditions in the two districts that were built during the Million Program are similar, there is a higher degree of socio-economic exclusion here compared to other districts in each municipality. On the other hand, the municipalities' conditions are markedly different, in terms of demography, economy, attractiveness, and political governance. The work is based on a document analysis of selected parts of Botkyrka's and Nacka's planning material as well as interviews with actors at different levels in the municipalities who have been involved in urban development. The analysis is based on four central themes identified in the literature review of the current state of research on how social sustainability is interpreted in urban development, namely: social cohesion, justice, and distribution, the importance of the physical environment, and participation and implementation. It turns out that despite social sustainability is a very comprehensive concept that is open to different interpretations depending on the local preconception, the concrete urban development strategies for the physical environment are strikingly similar in both municipalities. The differences that occur between the municipalities' planning practices are instead mainly about how their interpretation of social sustainability has affected the organizational structure and how the operatives perceive their professional role and the municipality's position in the region. Conditions that in turn affect how the municipalities conduct their work on these issues with civil society and private actors