Coordinating an interpreted conversation through the screen

Den här studien undersöker yrkesverksamma teckenspråkstolkars syn på likheter och skillnader mellan på-platstolkning och distanstolkning. Undersökningen behandlar också samordning och teckenspråkstolkars uppfattning av begreppet. Materialet består av videoinspelade intervjuer som sedan analyserats utifrån uppsatsens frågeställningar. Teckenspråket är ett visuellt språk och innehåller på så vis grammatiska delar som inte återfinns i talat språk, exempelvis teckenrummet framför den som tecknar. I denna studie undersöks vad som förändras i tolkningen när det sker via en skärm och på så vis blir tvådimensionellt i stället för tredimensionellt för mottagaren. Även påverkan på tolkningen av att tolkanvändarna inte befinner sig i samma fysiska rum som tolken tas upp i undersökningen. Resultatet visar att distanstolkning begränsar teckenspråkets referenssystem i det tredimensionella rummet, men även användandet av kroppsspråket i ett tolkmedierat samtal. Vid på-platstolkning kan tolken vrida sig mot en tolkanvändare för att diskret få kontakt med denne, men vid tolkning på distans fungerar inte denna kroppsliga orientering som resurs på samma sätt med tanke på att skärmen är tvådimensionell och att tolkanvändaren inte befinner sig i samma rum som tolken.This study examines professional sign language interpreters view on similarities and differences between interpreting on site and remote interpreting. The study also examines coordination and the understanding of the word by sign language interpreters. The material for this study consists of videorecorded interviews which have been analysed based on the study’s research questions. Sign language is a visual language and therefore has grammatical differences to spoken language, for example the signing space in front of the person signing. This study examines what parts of interpreting that change when it is performed remotely and therefore becomes two- instead of three-dimensional for the recipient. The study also investigates how the interpreting is affected when the interpreter users are not in the same physical room as the interpreter. The results show that remote interpreting limits the reference system as well as how bodily orientation is used as a resource in an interpreted conversation. The interpreter can turn towards an interpreter user during on-site interpreting in order to get their attention discreetly, however, in remote interpreting this body turn does not work in the same way, seeing as the screen is two dimensional and that the interpreter user is not in the same physical room as the interpreter