Flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan : En intervjustudie med åtta verksamma förskollärare

I läroplanen Lpfö 18 står det att ” Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer” (Skolverket, 2018, s. 6). För att kunna arbeta framgångsrikt med språkutvecklingen hos flerspråkiga barn måste förskolan förbättra kartläggningen av barns språkliga och kognitiva bakgrund, och till stor del informera sig själva och vara intresserade av deras upplevelser och deras livsmiljö. Detta behövs för att kunna planera och skapa en verksamhet som utgår från och anpassar sig till varje barn och som ger bästa möjliga förutsättningar för barnets språkutveckling. Språkutvecklingsarbetet måste utvecklas så att det fullständigt uppfyller alla aktiviteter i förskolan. Språkutveckling är något som barn gör ständigt, inte bara genom vissa faser (Skolinspektion, 2010).Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver sin planering i arbetslaget för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn, och vilken roll förskollärare anser sig ha i språkutvecklande möten med flerspråkiga barn. Studiens teoretiska perspektiv baseras på sociokulturella begrepp hämtade ur Säljö (2014) och Smidt (2010), som mediering, den närmaste utvecklingszonen och scaffolding, som används som ett analytiskt verktyg. Studien utgörs av intervjuer med åtta förskollärare.Resultatet har granskats i relation till våra teoretiska perspektiv och vi har kommit fram till att förskolans uppdrag är att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Språkutveckling i förskolan bygger på förskollärarnas planer och organiserade miljö, och kan även förstås som en pedagogisk process som lägger grunden för barns växande. Resultatet tyder även på att förskollärare har viktiga och omfattande uppdrag för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Vi har identifierat fyra strategier som förskollärare kan inta som stöd för flerspråkiga barns språkutveckling; bild- och teckenstöd, planering av aktiviteter, miljöns betydelse och lekens betydelse. Dessa strategier är sammanflätade och kan dessutom som teoretiska konstruktioner främja flerspråkiga barns språkutveckling