Möte i pyjamas och fika framför kameran : En kvalitativ studie om organisationskultur i virtuella arbetsplatser

Förändring är någonting som verksamheter kontinuerligt behöver anamma för att hålla sig flytande. I början av året 2020 drabbades världen av en pandemi, som skakade om samhället på ett helt nytt sätt. Den här kontextuella förändringen ledde till en uppmaning av Folkhälsomyndigheten att alla arbetsplatser som hade möjlighet skulle ställa om till att arbeta på distans. Uppmaningen påskyndade en digitalisering av verksamheternas dagliga arbete, då de var tvungna att övergå till att arbeta virtuellt istället för fysiskt. Eftersom denna förändring skedde drastiskt och utan förvarning har nya utmaningar uppkommit för dessa verksamheter. Eftersom den virtuella arbetsplatsen innebar att kollegor inte träffade varandra fysiskt, var organisationskulturen en stor faktor som påverkades av den här förändringen. Innan den här studien genomfördes existerande det mycket forskning kring virtuella arbetsplatser eftersom denna arbetsmetod inte var någonting nytt. Mycket av den forskningen menade att tilliten, kommunikationen, samt interaktionen utgör tre stora utmaningar vid virtuella arbetsplatser. Det fanns även mycket forskning kring organisationskultur och hur denna kan vara uppbyggd, bland annat genom olika subkulturer. Det fanns dock ingen forskning gällande vilka organisationskulturella utmaningar som uppstår vid övergången till en virtuell arbetsplats. Covid-19 pandemin utgjorde därmed en unik möjlighet att studera denna tvingade förändring utifrån olika verksamheters perspektiv. Den här studien har därmed bidragit med ett underlag som kan utveckla organisationskulturen samt underlätta övergången till virtuella arbetsplatser. Studien har haft som syfte att undersöka vilka utmaningar som uppstått och påverkat organisationskulturen i den påtvingade förändringen, samt identifiera hur verksamheter har hanterat dessa utmaningar. Utifrån den teoretiska referensramen gjordes ett konceptuellt ramverk som stod till grund för studiens intervjuer. I studien genomfördes sju intervjuer med människor i ledande positioner, varav tre arbetade inom offentlig sektor, och fyra i privat sektor. Alla sju respondenterna hade ett personalansvar över arbetslag som hade övergått till att arbeta virtuellt på distans som en konsekvens av covid-19. Empirin visade att kommunikationen, interaktionen samt tilliten alla var meningsfulla utmaningar såsom teorier beskrivit och genom en analys av detta visade studien hur och varför detta kan skapa organisationskulturella problem samt hur verksamheter har arbetat för att hantera dessa utmaningar. Studien både bekräftar befintlig forskning inom virtuella arbetsplatser, men kommer också med nya insikter kring organisationskulturella utmaningar samt metoder för att hantera dessa. Därmed presenteras en ny modell för att förklara sambandet med den befintliga teorin och den nya informationen som studiens respondenter bidragit med