EU law as Public Policy in Swedish Arbitration : An analysis of the invalidity of Swedish arbitral awards due to EU public policy as according to Section 33 of the Swedish Arbitration Act

Skiljerätten är ett system för tvistlösning utanför de allmänna domstolarnas monopol på rättskipning. För att skiljeförfaranden ska vara effektiva har möjligheten att överpröva och ogiltigförklara skiljedomar begränsats till ett fåtal regler i svensk rätt. En av dessa regler är ogiltigförklaring av en skiljedom som strider mot grunderna för den svenska rättsordningen, också kallat ordre public. Genom Sveriges anslutning till Europeiska Unionen har unionsrätten blivit en integrerad del av svensk rätt med skyldigheter för staten att i sin dömande verksamhet tolka och tillämpa EU-rätten för att försäkra dess genomslag och de rättigheter som är förenade med den. I denna uppsats undersöks hur den svenska skiljerätten påverkats av EUrätten genom EU domstolens praxis kring ordre public och hur svenska domstolar vid överprövning av skiljedomar bedömt ordre public i en EU-rättslig kontext. I uppsatsen behandlas ordre public genom att undersöka vilka materiella regler i EU-rätten som utgör ordre public när svenska domstolar ska överpröva skiljedomar. Vidare så behandlas vilken granskningsnivå domstolar ska tillämpa vid överprövning av en skiljedom som strider mot en materiell regel i EU-rätten som utgör ordre public. Slutsatsen är att EU:s konkurrensrätt med säkerhet utgör materiell ordre public, samt att flera regler i EU-rätten som utgör bestämmelser av central vikt och har en tvingande funktion, potentiellt kan utgöra materiell ordre public. Vidare så är granskningsnivån för EU-rättslig ordre public underkastad principen om processuell autonomi och EU-domstolen har lämnat frågan åt de nationella domstolarna och lagstiftarna. För att överprövningen av skiljedomar som strider mot materiell EU-rättslig ordre public ska vara tillåten måste den vara förenlig med principerna om effektivitet och likvärdighet. Slutsatsen i denna del är att Sverige lever upp till EU-rättens krav men att granskningsnivån vid materiell EU-rättslig ordre public är präglad av osäkerhet och potentiellt svårtillämpad. Klargörande i praxis från Högsta domstolen och EU-domstolen skulle därför vara välkomna