Optimerat utnyttjande av lax och strömming i Bottniska viken - förstudie med förslag till provtagningsprogram

Lax och strömming från Östersjön har av tradition utgjort en del av stapelfödan i Sverige. Dessvärre har det faktum att denna fisk är fet och därmed innehåller många hälsobefrämjande fettsyror, som konsekvens att den också innehåller fettlösliga föroreningar, som genom olika processer tillförts Östersjöns ekosystem. Även om innehållet av föroreningar i Östersjöfisken, exempelvis klororganiska ämnen som DDT, PCB samt dioxiner och furaner, minskat kraftigt jämfört med situationen på 1960- och 70-talet så har likaledes kunskapen om ämnenas potentiellt negativa hälsoeffekter ökat i samhället. Därigenom uppstår dilemmat att söka klarlägga om riskerna med att äta östersjöfisken dominerar över de hälsobefrämjande egenskaperna eller vice versa. I Sverige är det myndigheten Livsmedelsverket som utifrån tillgängligt underlag har i uppdrag att göra denna risk-nyttobedömning, kontrollera vilka halter som förekommer i olika livsmedel och även utfärda rekommendationer om konsumtion bland olika befolkningsgrupper. Det finns även ett regelverk inom EU som bland annat är styrande för vilka föroreningshalter som får förekomma i livsmedel för att de skall få saluföras inom unionens territorium, vilket i hög grad påverkar det svenska yrkesfisket. Yrkesfiskare längs Norrlandskusten genomförde under hösten 2013 en egen undersökning av halter av klororganiska ämnen i egenfångad lax där halterna, i de flesta fall understeg de halter som vanligen redovisats inom Livsmedelsverkets dioxinkontroll och även de gränsvärden för saluföring som begränsar möjligheten till export. Mot bakgrund av detta ställdes en förfrågan till IVL Svenska Miljöinstitutet om att bistå i framtagandet av ett nytt provtagningsprogram för att söka klarlägga orsakerna till skillnaden i uppmätta halter och även utreda möjligheterna att minimera innehållet av föroreningar genom åtgärder inom fiske och beredning av konsumentprodukter. Under våren 2014 har en projektgrupp vid IVL bestående av Magnus Karlsson, Mikael Malmaeus, Tomas Viktor och Petra Wallberg arbetat med frågeställningen som även inkluderat en översiktlig genomgång av den komplexa problematik som föreligger runt förekomsten av dioxiner och andra klororganiska ämnen i fet Östersjöfisk. Föreliggande rapport utgör en redovisning av denna förstudie, som i första hand är tänkt som ett underlag för fortsatta fördjupade undersökningar. Projektet har haft en styrgrupp bestående av Gunnar Asplund, yrkesfiskare Rovögern; Thomas Innala, yrkesfiskare Haparanda, Ivar Sundvisson, Västernorrlands kustfiskareförening, Carl-Åke Wallin, yrkesfiskare Stocka samt Magnus Karlsson, IVL. Sammanträden med en referensgrupp bestående av ovan nämnda personer samt Marie Aune, Livsmedelsverket; Ingvar Bergdahl, Umeå universitet; Ingemar Berglund, Havs- och Vattenmyndigheten; Niklas Johansson, Melica biologkonsult samt Anna Rignell-Hydbom och Lars Rylander, Lunds universitet har utgjort en väsentlig del av förstudien. Författarna är dock ensamt ansvariga för rapportens innehåll