Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län Resultat till och med september 2001

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvatten-kvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit runt 4,6. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 6 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Perioden oktober 2000 till september 2001 var nederbördsrik i hela södra Sverige. I Kalmar län noterades 15 % mer nederbörd än något år tidigare under de 11 år som mätningar genomförts. Samtidigt visade mätningarna det största nedfallet av svavel och kväve sedan mitten på 1990-talet. På öppet fält noterades 4-5 kg svavel och cirka 7 kg kväve per hektar. Svavelnedfallet till marken i de fyra granytorna var i genomsnitt 5,2 kg/ha och till marken i ekskogen vid Ottenby noterades 7,1 kg/ha. Större torrdeposition av svavel under senaste året stämmer väl överens med högre halter av svaveldioxid i luft. Ottenby har generellt haft länets högsta halter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och marknära ozon. Liksom i stora delar av övriga Sverige orsakade marknära ozon sannolikt vegetationsskador i Kalmar län, även om halterna var lägre sommaren 2001 än de två föregående åren. De suraste markförhållandena rapporteras från granytan öster om Emmaboda och generellt har halterna av mikronäringsämnet mangan varit mycket låga i markvatten från Kalmar län.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvatten-kvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit runt 4,6. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 6 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Perioden oktober 2000 till september 2001 var nederbördsrik i hela södra Sverige. I Kalmar län noterades 15 % mer nederbörd än något år tidigare under de 11 år som mätningar genomförts. Samtidigt visade mätningarna det största nedfallet av svavel och kväve sedan mitten på 1990-talet. På öppet fält noterades 4-5 kg svavel och cirka 7 kg kväve per hektar. Svavelnedfallet till marken i de fyra granytorna var i genomsnitt 5,2 kg/ha och till marken i ekskogen vid Ottenby noterades 7,1 kg/ha. Större torrdeposition av svavel under senaste året stämmer väl överens med högre halter av svaveldioxid i luft. Ottenby har generellt haft länets högsta halter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och marknära ozon. Liksom i stora delar av övriga Sverige orsakade marknära ozon sannolikt vegetationsskador i Kalmar län, även om halterna var lägre sommaren 2001 än de två föregående åren. De suraste markförhållandena rapporteras från granytan öster om Emmaboda och generellt har halterna av mikronäringsämnet mangan varit mycket låga i markvatten från Kalmar län