Övervakning av luftföroreningar i Skåne. Resultat till och med september 2003

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. Detsamma gäller luftens halter av svavel- och kvävedioxid. Nederbörden var surare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet än under senare år då pH-värdet i genomsnitt varit 4,7. Dessutom har de senaste årens svavelnedfall varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. Detta förklaras främst av minskade utsläpp i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av baskatjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Resultaten belyser vikten av att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Som genomsnitt från Arkelstorp och Västra Torup noterades 800 mm nederbörd med pH-värde 4,7 under oktober 2002 till september 2003. Med denna nederbörd deponerades 4,5 kg svavel och 8,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Till marken i de fyra granytorna var nedfallet större; 6,4 kg svavel och 14,4 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3 - 4,8. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförlusterPå uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på åtta platser i länet. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med undersökningar av skogens hälsa. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. Detsamma gäller luftens halter av svavel- och kvävedioxid. Nederbörden var surare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet än under senare år då pH-värdet i genomsnitt varit 4,7. Dessutom har de senaste årens svavelnedfall varit mindre än hälften av vad som noterades när mätningarna i Skåne startade 1988. Detta förklaras främst av minskade utsläpp i Europa. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen har visat ungefär samma värden hela tidsperioden. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av baskatjoner och höga aluminiumhalter, vilket medför risk för ekologiska skador. Resultaten belyser vikten av att internationellt avtalade åtgärder genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Som genomsnitt från Arkelstorp och Västra Torup noterades 800 mm nederbörd med pH-värde 4,7 under oktober 2002 till september 2003. Med denna nederbörd deponerades 4,5 kg svavel och 8,4 kg oorganiskt kväve per hektar. Till marken i de fyra granytorna var nedfallet större; 6,4 kg svavel och 14,4 kg kväve per hektar, vilket är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3 - 4,8. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera granytor hade relativt höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar förhöjd utlakning av kväve. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförluste