Övervakning av luftföroreningar i Västra Götalands län Resultat till och med september 2000

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Älvsborgs Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfall av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns i Västra Götalands län, med generellt större deposition av svavel, kväve och klorid längs västkusten än i de östra delarna av länet. Den genomsnittliga depositionen av antropogent svavel till skogsytorna i länet är bara mellan hälften och en tredjedel så stor nu som när mätningarna startade. Orsaken är främst minskad torrdeposition. Även depositionen på öppet fält har varit något mindre under senare halvan av 1990-talet, trots att nederbörden varit större, vilket tyder på minskad koncentration i nederbörden. För kväve finns ingen tydlig trend. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Hög deposition under flera decennier har lett till att markvattenkemin i länet präglas av ganska sura förhållanden, med ett pH-värde som oftast är mellan 4,5 och 5,0. Under det hydrologiska året 1999/00 uppmättes i genomsnitt 1150 mm nederbörd, vilket är den näst högsta noteringen i mätserien. Svaveldepositionen såväl på öppet fält som i granskogen var i genomsnitt 5-6 kg/ha, vilket indikerar att torrdepositionen var liten. På öppet fält noterades omkring 11 kg kväve per hektar, vilket är mer än de flesta åren i början av 1990-talet, men på samma nivå som 1996/97 och 1998/99. Skillnaderna kan till stor del förklaras av varierande nederbördsmängd. Kloriddepositionen var relativt stor till följd av blåsigt och stormigt väder i december till januari, då havssalt blåste in över land. Lufthalter av ozon mäts på två lokaler i länet. Under 1999/00 var halterna lägre än föregående år, på grund av att sommaren var mindre solig och varm. Trots detta överskreds det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet.På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Älvsborgs Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Västra Götalands län. Mätningarna startade 1989. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Länsstyrelsens och Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfall av svavel och kväve i Sverige är störst i sydväst och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns i Västra Götalands län, med generellt större deposition av svavel, kväve och klorid längs västkusten än i de östra delarna av länet. Den genomsnittliga depositionen av antropogent svavel till skogsytorna i länet är bara mellan hälften och en tredjedel så stor nu som när mätningarna startade. Orsaken är främst minskad torrdeposition. Även depositionen på öppet fält har varit något mindre under senare halvan av 1990-talet, trots att nederbörden varit större, vilket tyder på minskad koncentration i nederbörden. För kväve finns ingen tydlig trend. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Hög deposition under flera decennier har lett till att markvattenkemin i länet präglas av ganska sura förhållanden, med ett pH-värde som oftast är mellan 4,5 och 5,0. Under det hydrologiska året 1999/00 uppmättes i genomsnitt 1150 mm nederbörd, vilket är den näst högsta noteringen i mätserien. Svaveldepositionen såväl på öppet fält som i granskogen var i genomsnitt 5-6 kg/ha, vilket indikerar att torrdepositionen var liten. På öppet fält noterades omkring 11 kg kväve per hektar, vilket är mer än de flesta åren i början av 1990-talet, men på samma nivå som 1996/97 och 1998/99. Skillnaderna kan till stor del förklaras av varierande nederbördsmängd. Kloriddepositionen var relativt stor till följd av blåsigt och stormigt väder i december till januari, då havssalt blåste in över land. Lufthalter av ozon mäts på två lokaler i länet. Under 1999/00 var halterna lägre än föregående år, på grund av att sommaren var mindre solig och varm. Trots detta överskreds det av Naturvårdsverket föreslagna miljökvalitetsmålet