Strategies to minimize math anxiety in students : Illuminated by teachers' need for special education teacher competence

Risborn, S. & Rydebjörk, I. (2021). Strategier för att minimera matematikängslan hos elever - Belyst genom lärares behov av speciallärarens kompetens. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp. Denna studie grundar sig i det sociokulturella perspektivet som enligt Phillips och Soltis (2014) innebär att vi lär oss av varandra genom den interaktion som sker. I en positiv lärmiljö med ett socialt samspel minskar risken för elever att utveckla matematikängslan enligt Deringol (2018). Furner och Gonzalez De Hass (2011) lyfter att om elever ska känna sig trygga, mindre stressade och våga mer så behövs en varierad undervisning och i detta instämmer Sharma (2016) som anser att en undervisning som är mer varierad och mindre traditionell gör matematiken roligare vilket ger eleverna en ökad kunskapsutveckling. Denna numera etablerade syn på undervisning passar inte alla elever enligt Sjölund et al. (2017) som lyfter att elever med exempelvis autism och ADHD inte gynnas fullt ut av denna mer flexibla och sociala undervisningsmetod. Syftet med studien är att ta fram strategier för att förebygga och minimera matematikängslan hos elever. Enligt forskning beror ofta matematikängslan på undervisningsmetoder vilket utgör ett fokus i denna studie. Genom analys av de svar som framkommer från lärarna identifieras behov av speciallärarens kompetens som sedan formar strategierna. Studiens frågeställningar är: Vilka specialpedagogiska kompetenser framträder som betydelsefulla utifrån några lärares behov? Hur kan specialläraren bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever? För att besvara frågeställningarna användes frågeformulär och semistrukturerade intervjuer som metodval. Frågeformuläret har besvarats av 14 matematiklärare i grundskolans tidigare och senare år. De kvalitativa intervjuerna är genomförda med sex matematiklärare, två lärare från vardera skolårsintervallen; 1 - 3, 4 - 6 samt 7 - 9. Flera lärare i studien tycker inte att matematikängslan är vanligt hos elever utan beskriver en mer generell ängslan hos elever inför skolarbete de upplever som svårt. Lärarna ser att en god relation och en trygg och tillåtande lärmiljö gör att eleverna vågar visa sina svagheter. Lärarna är medvetna om att en varierad undervisning är mer gynnsamt för elever men det begränsas av såväl tiden som erfarenheten vid val av undervisningsmetoder. Studien visar att man ofta har gemensamma lärarstyrda genomgångar i kombination med enskilt arbete i läroboken vilket hindrar interaktionen som annars uppstår i ett socialt sammanhang. De undervisningsmetoder som används är de som lärarna känner sig mest trygga med. Det framkommer önskan om samverkan och samplanering med speciallärare. De önskar även att specialläraren ger stöd i att ta fram anpassat material, observera enskilda elever samt undervisningen. För att samtliga elever ska nå så långt som möjligt bör speciallärare arbeta mer främjande och förebyggande. Insatserna som specialläraren gör bör vara varierade och flexibla beroende på de olika behoven som finns och uppkommer. Dessa bör ske i samråd med både ledning och lärare med eleven i fokus. Att arbeta fram en trygg lärmiljö och en varierad undervisning bidrar till att minimera matematikängslans uppkomst hos elever och i denna studie har strategier för hur specialläraren kan bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever tagits fram. Dessa strategier var och är studiens förväntade kunskapsbidrag och utgör även svar på studiens frågeställningar. Genom att arbeta med lärarna och undervisningen kan man undanröja hinder och svårigheter i lärmiljön i enlighet med examensförordningen (SFS 2011:688)