Utagerande barn i förskolan utifrån ett miljö- och relations perspektiv

Sammanfattning:Vårt syfte med studien har varit att ta reda på om pedagogerna vi intervjuat anser att miljöer och relationer kan påverka utagerande barns beteende eller om de tror att det kan ha andra orsaker. Vi valde att studera detta ur ett relationellt perspektiv då vi i likhet med Niss et.al (2007) anser att lärande och agerande sker i relation till andra. Vidare ville vi försöka ta reda på om pedagogerna ansåg att det fanns några speciella strategier att använda sig av i arbetet med utagerande barn. Vi valde semistrukturerade intervjuer, för att få mer uttömmande och personliga svar. Pedagogerna vi intervjuade hade alla anknytning till förskolan och totalt intervjuades 9 olika pedagoger med olika bakgrund och utbildning. De var verksamma på fem olika förskolor i tre olika kommuner i södra Sverige. Resultatet av vår studie visar att de allra flesta av informanterna menar att ett utagerande barn är ett barn som avviker från det man kallar normalt genom att det oftast utmärker sig på ett provokativt och ibland hotfullt sätt, antingen verbalt eller fysiskt. Vidare menade de flesta att man inte kan utgå från någon generell strategi, utan att strategierna måste anpassas efter varje barn, då alla barn är olika. Dock menade våra informanter att fasta ramar och gränser att förhålla sig till är extra viktigt för barn med utagerande beteende. Närvarande pedagoger som kan leda och stödja barnet i dess sociala utveckling är också vikigt. Alla som verkar runt barnet måste dra åt samma håll för att underlätta barnets vistelse i förskolan. Dessutom är det viktigt att tänka på att personkemin spelar stor roll och att allt inte fungerar med alla, varken pedagoger eller barn. Miljön påverkar genom barngruppens sammansättning och dynamik, och oftast är mindre grupper att föredra