Litterär kanon på gymnasiet: Kanonförskjutningar, litterär förmedling och litteratursyn i Dialogantologierna 1990 och 2000

Dialogserien 1990 och 2000 gavs ut under två olika rådande läroplaner. Om man tillämpar de tidigare presenterade tre litterära föreställningar som Martinsson och Brink indelat sitt material i kommer man närmast en tillbakagång till det historiskt empiriska förhållningssättet för min undersökta period. Detta blir också i överensstämmelse med Boel Englunds resultat av Dialogserien 1980. Dock känns denna indelning inte riktigt tillfredställande på det nya materialet. Redan Brink ställde sig tveksam till Martinssons perspektivisering. Inom ramen för den här uppsatsen finns dock varken tid eller utrymme för att diskutera eller arbeta fram ett förslag till en mer heltäckande indelning. Detta vore dock önskvärt. I jämförelse mellan de båda antologierna, samt tidigare forskning, finner jag att det sker en förskjutning mot 1900-talets litteratur och inom den, snarare minskar, den redan totalt sett låga representationen av kvinnliga författare. Trots läroplanernas betoning av det mångkulturella Sverige minskar också andelen ej västerländska texter. Vid en jämförelse med tidigare studier drar jag slutsatsen att en stomme av en litterär kanon hela tiden tycks finnas kvar. Mellan 1990 och 2000 finns i kanon ej någon större skillnad. Om man jämför med Brink och Danielsson ser man en viss förskjutning, en långsam process med ökad betoning av 1900-talet och samtiden.Vid en analys av antologiernas fråge- och uppgiftsmaterial kommer jag fram till att dessa tenderar att fokusera mer på elevens verklighet och nutid i de yngre antologierna än i de äldre. I och med att läroplanernas metodanvisningar i litteraturstudier blir allt färre och mindre utförliga finns ett ökat behov av kompletterande frågematerial. Frågorna till år 2000 är mer inriktade på elevernas analytiska tänkande, vilket är i linje med den nya läroplanen 1994. Perspektivförändringar i den samtida litteraturvetenskapliga debatten verkar inte lämna några djupare spår i antologierna, förutom ideologikritiska resonemang. Martinsson diskuterar också att det tycks ta lång tid innan nya samhälliga diskussioner, reformer och läroplaner påverkar undervisningens innehåll och form. Kanske är det till syvende och sist läromedlen som styr mycket av skolans undervisning – läromedel författade av personer som gått i en skola där en äldre bildningssyn och litteratursyn konserverats och förts vidare. Som jag tidigare nämnt utges t.ex. de två Dialogantologiupplagorna, 1990 och 2000, fortfarande parallellt. I Lpf 94 förespråkas mer än tidigare att undervisningen ska vara elevcentrerad och visst verkar uppgifterna i 2000-talets antologier vara upplagda utifrån tanken att elevernas förutsättningar och erfarenheter ska ligga till grund för litteraturläsningen. Det finns dock en risk med att okritiskt lägga upp undervisningen utifrån antologiers frågematerial och färdigplanerade lektionsförslag. Bra undervisning bygger på en medvetenhet hos läraren om varför och hur ett visst valt innehåll behandlas. Med andra ord så bör alla lärare fundera över hur deras egen litteratursyn korresponderar med gällande läroplan, lokala arbetsplaner och det material som används t.ex. uppgifter i anslutning till antologitexter.Att i framtiden försöka medvetandegöra kollegor och elever samt diskutera de olika perspektiv som finns i olika läromedel skulle berika det didaktiska medvetandet på skolorna.Sammandrag (Abstract)Syftet med denna uppsats är att undersöka kanonförskjutningar och litteratursyn samt hur litteratur förmedlas i antologier som ingår i Dialogserien år 1990 och 2000. Valet av de två åren sammanfaller med den nya läroplan som kom 1994. Inledningsvis diskuterar jag skillnader och likheter mellan de två gällande läroplanerna. Uppsatsens första del består av en kvantitativ undersökning i vilken jag redogör för antologiernas innehåll och struktur och genom att även studera materialet komparativt finner jag att det sker en förskjutning mot 1900-talets litteratur och inom den, snarare minskar, den redan totalt sett låga representationen av kvinnliga författare. Trots läroplanernas betoning av det mångkulturella Sverige minskar också andelen ej västerländska texter. Vid en jämförelse med tidigare studier drar jag slutsatsen att en stomme av en litterär kanon hela tiden tycks finnas kvar. Uppsatsens andra del utgörs av en kvalitativ textkritisk studie. Vid en analys av antologiernas fråge- och uppgiftsmaterial kommer jag fram till att dessa tenderar att fokusera mer på elevens verklighet och nutid i de yngre antologierna än i de äldre, vilket kan ses som överensstämmande med den elevcentrerade undervisning som förespråkas i Lpf 94. En viktig slutsats blir dock att läraren bör fundera på sin egen litteratursyn och inte okritiskt använda frågematerialet i antologierna, utan att tänka på utifrån vilken läroplan materialet har producerats