Koncentrationssvårigheter hos flickor som inte stör i skolan. En studie kring bemötande

Syftet med detta arbete är att undersöka innebörden av bemötande när det handlar om flickor med koncentrationssvårigheter som inte stör. Hur kan pedagoger uppleva att de bemöter dessa flickor och hur kan flickorna själva uppleva det? Genom intervjuer har två flickor, 9 och 11 år gamla samt tre lärare och en assistent, kommit till tals. Jag har också observerat den ena flickan i sitt skolsammanhang. Personalen upplever, i enlighet med forskningen, att dessa flickor är lätta att förbise, men sedan de identifierat flickornas behov av stöd, anstränger de sig för att uppmuntra dem och vara lyhörda i bemötandet av dem. Flickorna själva har olika uppfattning och medvetenhet om hur de bemöts och hur detta upplevs, men vad som framstår som viktigt för dem båda är att läraren sänder ut positiva signaler och påvisar arbetsuppgifter på ett tydligt vis. Som utgångspunkt för studien skapade jag, utifrån forskningen i litteraturbakgrunden, en egen modell kring bemötandets dimensioner. Efter den empiriska undersökningen redigerades och kompletterades den, vilket resulterade i en ny modell. Såsom bemötandet kommer till uttryck för respondenterna i kontakten med flickorna innefattar bemötandet fyra dimensioner, inom vilka pedagogerna använder sig av ett antal redskap. Av dessa redskap används somliga på ett icke medvetet vis. Respondenterna ger uttryck för att bemöta flickorna i en intagande och en utgivande funktion och att bemötandet består i olika faser. Även funktionerna och faserna förklaras i modeller