Bemötandet av barn med flerfunktionsnedsättningar och den fysiska miljön i förskolan - ur pedagogers perspektiv

I förskolan och skolan strävas det idag efter att verksamheten ska inkludera alla barn och elever oavsett behov och förutsättningar.Det ska vara en ”förskola/skola för alla”. Trots att samhället kommit långt i synen på ”en förskola för alla”, så finns det fortfarande idag tendenser på särlösningar i förskolorna (Nilholm, 2011). Med det i åtanke ville vi besöka en specialförskola med inriktning ”barn med flerfunktionsnedsättning”. Har de verksamma pedagogerna den kompetens som krävs i arbetet med barn med flerfunktionsnedsättning, med tanke på att de arbetar inom detta specifika område? Vårt syfte med vår studie blev därför att undersöka hur pedagoger anser sig bemöta barn med olika typer av flerfunktionsnedsättningar samt hur pedagoger framställer hur de utformar den fysiska miljön med hänsyn till alla barns behov.Vår studie vilar på en kvalitativ ansats. På de specialförskolor som vi besökt gjordes individuella semistrukturerade intervjuer med 5 olika personer med olika slags utbildningar och erfarenheter. De teorier som hjälpt oss att få svar på våra frågor är Lev Vygotskijs teori om samspel, vilken är en del av den sociokulturella teorin, samt Maurice Merleau – Pontys teori om kroppens fenomenologi. Studien visar att det centrala i utformandet av den fysiska miljön bygger på sinnesstimulering och hur viktigt det är med anpassade miljöer. Den visar även att kompetens och erfarenhet krävs och är av stor vikt för att arbeta tillsammans med barn med flerfunktionsnedsättning. Slutligen kan vi också se i vår studie att genom att inta ett individualistiskt förhållningssätt kan man bemöta barnen på ett bra sätt, man behöver se det enskilda barnets behov och förutsättningar och att man måste lära sig att förstå barnets olika signaler