Sex och samlevnad i periferin - så ser olika aktörer på sex- och samlevnadsundervisningen

Sex- och samlevnadsämnet har varit obligatoriskt i svenska skolor i mer än 50 år men trots detfinns stora brister i hur det tas upp i undervisningen. Detta understryks av Skolverket som haridentifierat att det inte är säkert att alla elever får någon undervisning överhuvudtaget i frågorsom rör sex och samlevnad. Denna uppsats undersöker sex- och samlevnadsämnet utifrån treolika livsvärldar i fem olika kvalitativa intervjuer. Den första undersökningen utgörs avintervjuer med Ungdomsmottagningen Triangeln och RFSU Malmö, två externasexualupplysare som ofta bistår skolan i sex- och samlevnadsundervisningen. Då bland annatkritik mot lärarutbildning i sex och samlevnad framkom i den första undersökningen ledde vårandra undersökning oss till att intervjua en lärarutbildare för att se på ämnet ur dennes ögon.Den tredje undersökningen utgjordes av intervjuer med två verksamma lärare då det är dessasom ska bedriva sex- och samlevnadsundervisningen samt eventuellt tar hjälp ifrån de externaaktörerna. Vårt intresse riktade sig även till om de möjligtvis fått någon utbildning i ämnetunder sin lärarutbildning. Bilden av sex- och samlevnadsundervisningen som gavs av dessatre undersökningar var tydlig. Undervisningen saknas på många håll och den undervisningsom bedrivs är många gånger torftig av olika anledningar som oengagerade och outbildadelärare men även på grund av diffus styrning. Vidare avslöjades ett ytterligare problem,nämligen att pojkar ofta hamnar i skymundan i dagens sex- och samlevnadsundervisningvilket kan visa sig i att de testar sig för könssjukdomar mer sällan än flickor samt att de tarmindre preventivt ansvar