Barns uppfattning av historiebruk i skönlitteraturen

Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka historiebruk barnförfattare använder sig av när de skriver om historia och att ta reda på vilket historiebruk barnen uppfattar i skönlitterära böcker samt vilka historiska aspekter i skönlitteraturen som barn intresserar sig för. Målet är att bli medveten om det finns ett specifikt historiebruk som lockar barn att läsa skönlitterära böcker med historiska aspekter. Jag har valt att inte direkt undersöka skönlitteraturen i undervisningen utan istället fokusera på författarnas val av historiebruk och elevernas intresse av de olika bruken. Forskningen består av kopplingar till flera olika forskningsresultat samt forskningsbaserade definitioner av historiska begrepp. För att ha möjlighet att på ett vetenskapligt sätt undersöka historiebruket i skönlitteraturen samt barnens uppfattning av historiebruk tog jag hjälp av Ulf Zanders definitioner av historiebruk i boken Fornstora dagar, moderna tider. För att ta reda på barns intresse kring uppfattning av historiebruk i skönlitteraturen intervjuade jag barn i åldrarna 9år och 12 år och gjorde även analyser av skönlitterära barnböcker från olika tidsepoker och med olika historiebruk. Det jag kom fram till i mina analyser av läromedel var att det inte finns något generellt historiebruk som samtliga barnförfattare använder sig av. De historiebruk som uppkommer oftast är det existentiella och det politisk-pedagogiska. Den slutsatsen baserar jag på att flera författare valt att skriva om en huvudperson som genom sina iakttagelser av historien tar beslut som leder till konsekvenser av framtiden. I en strävan att få läsaren att känna igen sig i historien använder flera författare sig av det existentiella historiebruket. Genom min undersökning har jag dock även kommit fram till att det inte nödvändigtvis är själva historiebruket i den skönlitterära texten som skapar ett intresse hos barnet att läsa texter om historia utan mer upplägget av berättelsen och spänningen av att färdas genom tid och rum. Forskare som spelat en betydande roll i min undersökning är bland annat Peter Aronsson, Ulf Zander och Klas-Göran Karlsson som forskat om historiebruk och historiemedvetande. Joel Rudnert som redogör för sin forskning om Historia i grundskolans tidiga år i boken Utbildningsvetenskap för grundskolans tidiga år. Rudnert skriver bland annat om för och nackdelar med att använda sig av historiska berättelser i klassrummet och om barns förmåga att uppfatta historia och tolka historia. Gunn Imsen är också en av de forskare som fått en stor betydelse för min undersökning. I boken Elevens värld skriver hon om barns tankegångar kring omvärlden och deras identitetsskapande. Resultatet utifrån mina intervjuer visade att mina hypoteser kring vad barnen väljer att läsa inte stämde överrens med barnens faktiska skönlitterära intressen. De flesta barn föredrog att läsa skönlitteratur som baserades på människors känslor och beteende, det vill säga historia på individnivå. Det var bara ett få tal barn som gav indikationer på ett intresse av skönlitteratur som baseras på historiska händelser. Dessa böcker beskriver dock i stor utsträckning fortfarande individen i historien Titanic är ett exempel på en sådan skönlitterärbok. Det jag kom fram till utifrån rådande forskning och intervjuer var att skönlitteratur är ett bra sätt att hjälpa barnen att skapa ett intresse för historia men att texterna bör handla om den lilla människan i historien och ha någon koppling till barnets samtid eftersom det är de faktorer som barn intresserar sig för av historien