Att tala om sexualitet i stödsamtal efter våldtäkt

En kvalitativ studie har genomförts med syfte att undersöka hur man talar om sexualitet med kvinnor i stödsamtal efter våldtäkt. Två typer av empiriskt material har använts för analys; journalhandlingar skrivna i samband med stödsamtal och intervjuutskrifter från intervjuer med kuratorer som genomför stödsamtal. I journalerna finns sexualitet inte omnämnt. Genomgången av tidigare forskning och empiri visar att det finns en bild av att en våldtagen kvinnas sexualitet är skadad. Det finns en osäkerhet kring att ta upp ämnet i stödsamtal. Det framkommer också att det för en del av de intervjuade är självklart att sexualiteten har en viktig plats i dessa samtal. Historiskt sett har både våldtäkt och sexualitet blivit mer accepterat att tala om, men studien visar att ämnena fortfarande förknippas med skam.A qualitative study has been carried out, with the purpose of examining how sexuality is spoken of in post-rape counselling with women. Two types of empirical material have been used for analyzes; medical journals from post-rape counselling and transcripts of interviews with counsellors who perform post-rape counseling. The medical journals showed no mentioning of sexuality. The examination of previous research and the empirical material shows there is a general image of the sexuality of a raped woman to be damaged. There is an uncertainty as to bringing up the subject in the counselling sessions. It is also apparent that it is obvious for some of the interviewed that sexuality takes an important place in these counselling sessions. Historically, both rape and sexuality has become more accepted to speak of, but the study shows that both topics are still associated with an amount of shame