Sjuksköterskors uppleverlser av att arbeta med motiverande samtal (MI)

MI är en samtalsmetod som bygger på ett samarbete mellan vårdgivare och patient och används främst vid livsstilsförändringar. Rådgivarens roll är att hjälpa patienten hitta motivation till en förändring men det är patienten själv som hittar lösningar till sina problem. Hälsofrämjande arbete är en del av sjuksköterskans uppgifter och MI är en metod för att hjälpa människor att ändra sin livsstil. Forskningen visade på blandade resultat vad det gäller effekten av MI men inte så mycket forskning påträffades om hur sjuksköterskor tycker det är att använda sig av MI. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med MI. En intervjustudie med sju semistrukturerade intervjuer gjordes. Dessa transkriberades och analyserades och resulterade i fem huvudkategorier; värdegrund i arbetet med MI, förenklande och försvårande delar med MI som metod, hinder och möjligheter, erfarenheter av patienters upplevelser och träning krävs för att upprätthålla nytt förhållningssätt. De viktigaste fynden var att MI är ett verktyg som underlättar sjuksköterskans arbete men att det är en metod som inte passar i alla situationer. Informanterna upplevde att MI är en bra metod men det krävs kontinuerlig träning och vidareutbildning för att kunna upprätthålla det arbetssätt som MI innebär.MI is a method in conversation built on cooperation between the caregiver and the patient and is most commonly used in lifestyle changes. The caregiver´s role is to help the patient find motivation for a change but it is the patient who finds the solutions to the problems. Health promoting work is one of the tasks in nursing and MI is a good method to help people change their lifestyles. Research shows mixed results on the effects of MI but not much research was found that illuminates nurse´s experiences of working with MI. The aim of the study was to describe nurse´s experiences of working with MI. An interview study with seven semi-structured interviews was conducted. These were transcribed and analyzed and led to five main categories; fundamental parts in the work with MI, facilitating and difficult parts with the MI method, obstacles and possibilities, experiences of the impact on patients and practice is required to maintain new approach. The most important findings were that MI is a tool that facilitates the nurse´s work but it is a method that is not suitable in every situation. The participants experienced that MI is a good method but it requires continuous training and further education to maintain the MI way of working