Programmering som verktyg i matematik och dess påverkan på elevers lärande

Denna studie syftar till att analysera elevers lärande av matematiska vektorer under 2 undervisningsformer genom ett undervisningsexperiment. De undervisningsformer som behandlats är den traditionella undervisningsformen i matematik samt en ämnesintegrerad undervisning där deltagarna tillämpar programmering som ett verktyg i matematiken.Studien består av fem moment som genomfördes med elever från ett estetiskt program i södra Sverige. Deltagarna delades upp i två grupper genom stratifierade urval, där deltagarnas prestationsnivåer delades upp bland grupperna. Ett prov och en självskattningsenkät genomfördes innan deltagarna arbetade med typiska träningsuppgifter för respektive undervisningsform. Därefter genomfördes ytterligare ett prov och självskattningsenkät för att mäta lärandets påverkan genom analysverktyget Structure of observed learning outcome (SOLO). Proven som genomfördes bedömdes utifrån SOLO-skalan och skillnaden (delta) mellan varje individs för- respektive efterprov användes för att visualisera kunskapsutvecklingen. Den grupp som arbetade genom den traditionella undervisningsformen (grupp A) fick värdet 3 som deltasumma, vilket innebär att gruppen som helhet ökade med 3 kunskapsnivåer i SOLO-skalan. Den andra gruppen (grupp B) fick värdet 7 i deltasumma, vilket visar att den totala kunskapsutvecklingen har skett i större utsträckning på gruppnivå jämfört med grupp A.På individnivå visade det sig inte skapa några bättre förutsättningar för elever med låg prestationsnivå. Däremot visade det sig att undervisningsformen lämpade sig bättre till elever som har en mellan och hög prestationsnivå i programmering