En studie om lärmiljöer som mötesplats för språkande och social interaktion mellan barn i förskolan

Syftet med uppsatsen är att studera vad pedagogerna menar är språkutvecklande miljöer och hur de verkar för att utforma sådana? Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och genomfördes med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. I studien diskuteras vikten av lärmiljöernas främjande av sociokulturella interaktioner mellan barn på förskolan med fokus på barns språkutveckling. Detta är viktigt då rika, inkluderande och välkomnande lärmiljöer erbjuder stora möjligheter för barns lärande och utveckling oavsett vilka fortsättningar, tidigare erfarenheter eller bakgrund barnen har. Studien ska bidra till att öka förståelsen för språkutvecklande miljöers utformning och betydelse för barnens lärande och det sociala samspelet. Denna kunskap behövs för att lärmiljöernas utformning ska förändras kontinuerligt och anpassas till barngruppens behov och intresse. Resultatet visar att det viktigaste och mest grundläggande för pedagogerna är att bygga en god relation till barnet och barngruppen. Det framkom även att pedagogernas förhållningssätt, arbetssätt och kompetenser har stor påverkan på utformningen av språkutvecklande miljöer. Det visar sig också att både vardagliga rutiner och planerade aktiviteter tillsammans utgör den sociala lärmiljön på förskolan och ökar barns språkliga kompetens