Sex- och samlevnadsundervisning i grundsärskolan

Trots rapporterade brister och ojämlikheter i sexualundervisningen både i Sverige och utomlands, finns det inga tydliga riktlinjer för hur undervisningen ska bedrivas. Syftet med uppsatsen var att få en fördjupad kunskap i hur pedagogerna inom grundsärskolan arbetar med sex- och samlevnadsfrågor samt hur normer och sex- och samlevnad som ämnesområde integreras i grundsärskolans undervisning. Fyra intervjuer genomfördes med totalt 6 personer och en kvalitativ tematisering av materialet genomfördes. Analysen genomfördes med hjälp av Deweys pedagogiska förhållningssätt som teoretisk utgångspunkt. Resultatet av undersökningen visar att det finns svårigheter för pedagogerna att veta hur undervisningen bör utformas då det saknas riktlinjer för detta och att flera utmaningar i undervisningen går att identifiera. Det framkommer också att det normkritiska förhållningssättet är bristfälligt och saknar betydande perspektiv. Slutsats är att det behövs mer riktlinjer och stödmaterial för att försäkra att eleverna erhåller en sex- och samlevnadsundervisning av hög kvalitet.Despite reported shortcomings and inequalities in sex education both in Sweden and abroad, there are no clear guidelines for how the teaching should be conducted. The purpose of the thesis was to gain an in-depth knowledge of how the pedagogues within the primary school of student with intellectual disabilities work on sex and cohabitation issues, as well as how norms and sex and cohabitation as a subject area are integrated into the primary school's teaching. Four interviews were carried out with a total of 6 people and a qualitative thematization of the material was carried out. The analysis was carried out with the help of Dewey's pedagogical approach as a theoretical starting point. The result of the study shows that there are difficulties for the educators to know how the teaching should be designed when there are no guidelines for this and that several challenges in the teaching can be identified. It also appears that the norm-critical approach is deficient and lacks significant perspectives. The conclusion is that more guidelines and support material are needed to ensure that the students receive a high-quality sex and cohabitation education