Men om det inte kan uppfyllas av föräldrarna, vad händer då?

Barn som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd anses vara utsatta utifrån många olika perspektiv. Socialsekreterare har en lagförd skyldighet att vid ansökningar som rör barn beakta ett barnperspektiv och ta hänsyn till barnets bästa i syfte till att tillgodose barns behov samt arbeta på ett förebyggande sätt för barn vars familjer är aktuella på ekonomiskt bistånd. Undersökningar visar att socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd brister i sitt arbete med beaktande av barnperspektivet. Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd beaktar och tillämpar ett barnperspektiv samt hur de upplever att deras handlingsutrymme har för påverkan i detta beaktande. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och genom semistrukturerade intervjuer. Det empiriska material som framkommit av intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys indelade i teman och kopplades således till tidigare forskning och teoretiskt perspektiv utifrån teorin om gräsrotsbyråkraten. Resultatet visade att samtliga deltagande socialsekreterare är medvetna om deras skyldighet, men uppfattar att barnperspektivet är otydligt angivet i riktlinjer samt att det därmed finns en osäkerhet kring hur man i det dagliga arbetet ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och tillämpa det. Resultatet visade också att socialsekreterare uppfattar att de inte har tillräckliga förutsättningar för att i den konkreta handläggningen kontinuerligt kunna jobba utifrån ett barnperspektiv samt att socialsekreterares individuella värderingar och prioriteringar är avgörande för hur de använder sig av handlingsutrymmet vid ärenden som rör barn. Genom en ökad kunskap samt förbättrade arbetsvillkor om barnperspektivets tillämpning inom specifikt ekonomiskt bistånd kan socialsekreterare föra ett förebyggande arbete för att de utsatta barn som är aktuella på ekonomiskt bistånd inte skall drabbas av sådant som denna utsatthet medför.Children living in families with long-term financial assistance are considered vulnerable from many different perspectives. Social workers in financial assistance have an obligation by law to consider a child's perspective in the case of applications concerning children and to take into account the child's best interests in order to meet children’s individual needs and work in a preventative manner for children whose families are concerned with financial assistance. Research shows that social workers who work in financial assistance sometimes fail to take the child’s perspective into account. Therefore, the aim of this study was to examine how social workers in financial assistance take into account and apply a child perspective and how they feel that their scope of action has an impact on this consideration. The study was conducted by applying a qualitative approach and by using semi-structured interviews. The empirical material that emerged from the interviews was analyzed through qualitative content analysis divided into themes and was linked to previous research and theoretical perspective of street level bureaucracy. The result showed that all participating social welfare officers are aware of their obligation, but perceive that the child perspective is unclearly stated in the guidelines and that there is thus an uncertainty about how to work in the daily work from a child perspective and apply it. The results also showed that the social workers perceived that they do not have sufficient resources for being able to work sustainably from a child's perspective in their everyday practice and that the social workers’ individual values and priorities are crucial for how they use their scope of action in cases involving children. Through increased knowledge and improved working conditions regarding the application of the child's perspective in specific financial assistance, the social workers can attain a level of prevention when it comes to working for vulnerable children whose families are in financial difficulties