Risktagning inom armén : hur förstås risktagning av taktiska officerare i armén på individ- och organisationsnivå?

Risk är ett ämne som har studerats över lång tid. Från att ha betraktats som något konkret och beständigt till att bildas av mänsklig perception, kontext, attityder och värderingar. Ämnet har även beforskats tvärvetenskapligt inom olika discipliner. I den här uppsatsen studeras risktagning som en avgränsning av det vidare fenomenet risk. Studien syftar till att generera ny kunskap om hur taktiska arméofficerare förstår risktagning som begrepp. Förståelsen för vilka mekanismer som begränsar eller möjliggör för den taktiska officeren i den svenska armén att ta risker kan ökas genom en induktiv ansats där data från kvalitativa intervjuer med arméofficerare analyseras genom tematisk analys. Resultatet visar att risktagning kan förstås genom två teman: ogynnsamma aspekter respektive möjligheter och förutsättningar. Begränsningar för risktagning utgår från strukturella hinder som är inbyggda inom organisationen och som är svåra att förändra. Risktagning begränsas även ur ett individ- och grupperspektiv där karriär, förtroende och livsförändringar påverkar riskbenägenheten. Möjligheter för risktagning utgår från nationell kontext, det vill säga försvaret av Sverige, där risktagning är mer accepterat än vid internationella insatser. Ur ett individ- och grupperspektiv är förutsättningarna mod, erfarenhet, personlig mognad och förtroende faktorer som möjliggör risktagning. En ledningsfilosofi som styrs av en uppgift, syfte och där individen själv värderar risk mot uppgift förutsätter att det måste finnas acceptans för misslyckanden, som risktagning kan medföra, för att en risk ska tas