Fysiskt aktiv genom rulltrappor : En kvantitativ interventionsstudie om beteendeförändring

Syfte Denna interventionsstudie syftade i huvudsak till att undersöka effekten på motivation till fysisk aktivitet samt psykiskt välbefinnande vid en beteendeförändring hos fysiskt inaktiva individer. Detta då fysisk inaktivitet är ett problem i dagens samhälle. Studiens andra syfte var att undersöka om beteendeförändringen kunde visa på ökad mängd fysisk aktivitet hos deltagarna i form av mängd steg per vecka. Metod Studiens intervention varade under två veckor där deltagarna (n = 34) utförde en beteendeförändring av sitt fysiska aktivitetsmönster dagligen i rulltrappor. Detta innebar att börja gå i samtliga rulltrappor från att tidigare ha varit inaktiva i dem. Interventionen i rulltrapporna var den enda förändringen deltagarna ombads göra. Mätinstrumenten var tre enkäter som besvarades innan interventionen och tre identiska enkäter besvarades efter interventionen. Objektiv data genom stegräknare användes också för att undersöka förändring av fysisk aktivitetsnivå hos deltagarna. Resultat Studiens resultat visade att deltagarna ökat sin benägenhet till att utföra en beteendeförändring (p = ,006). Ökad motivationsnivå till fysisk aktivitet genom ökad självbestämmande (p < ,001) visade också på signifikant förbättring. Vi kunde även avläsa en signifikant förbättring på deltagarnas skattade psykiska hälsa efter interventionen (p < ,001). Skillnad i snittsteg per vecka hos deltagarna (n = 34) mellan före intervention och interventionens andra vecka visade på en ökning av 1919 steg, detta motsvarade en procentuell ökning på 30,7%. Detta är en signifikant förbättring (p < ,001). Slutsats Sammanfattningsvis kunde vi konkludera att en beteendeförändring hos inaktiva individer att börja gå i rulltrappor påvisade en positiv effekt på motivationsnivå till fysisk aktivitet samt på psykiskt välbefinnande. Den totala aktivitetsnivån ökade också hos studiens deltagare, mätt i form av antal steg. Det går inte att säga huruvida andra faktorer kan ha påverkat deltagarnas ökade stegmängd. Således går det ej att säkert fastställa interventionen som enskild orsak, dock stärker deltagarnas gemensamma ökade mängd fysiska aktivitet detta. Ytterligare stärks det i samband med studiens positiva effekt på motivation och psykiska välbefinnande, att interventionen varit orsak till förbättringen.