Ytterliggare antaganden om modern sjöstrid

Denna uppsats undersöker huruvida vi med hjälp av Gustav von Schmalensees modifikation av Lanchesters kvadratiska N2-Law kan bestyrka eller falsifiera teorin att en kustflotta med hjälp av en amfibisk miljö kan slå en på pappret överlägsen motståndare. Den komplexa miljö som en kustremsa eller skärgård utgör påverkar en högsjöflottas kapacitet att utgöra ett hot mot en kustflotta vars taktik är anpassad för terrängen och de synergieffekter som den ger. Uppsatsen försöker påvisa hur stor inverkan variabeln geografi har i sammanhanget. Vidare undersöker uppsatsen huruvida det är möjligt att förbättra von Schmalensees modifikation av Lanchesters N2-Law med hjälp av den faktiska sannolikheten för träff med sjömålsrobot inomskärs respektive utomskärs. Med hjälp av Försvarshögskolans sjökrigsspel Simple Surface Warfare Model (SSM) genomförs ett experiment där teorierna testas empiriskt. Resultaten visar en förbättring i prediceringen av stridsutfall med sjömålsrobot om koefficienten för den faktiska sannolikheten för träff räknas in i ekvationen. Vidare konstateras att en stark korrelation kan ses i en mindre kustflottas överlevnad i amfibisk miljö då de möter en på pappret överlägsen motståndare