Vindkraft och civil luftfart : en modell för prövning av vindkraftverk i närheten av flygplatser

Vindkraften har under de senaste åren varit på kraftig frammarsch i Sverige. För att öka samverkan mellan luftfart och vindkraft finns ett behov av samlade rekommendationer för vindkraftsetableringar i närheten av flygplatser, med hänsyn tagen till luftfartens särskilda behov som kan öka förståelsen och förenkla ansökningsprocessen för båda parter.En arbetsgrupp med deltagare från Trafikverket, Swedavia AB, LFV (Luftfartsverket) och Svenska Regionala Flygplatser AB (SRF) har arbetat med att ta fram ett förslag till riktlinjer. Under framtagandet har samråd skett med Energimyndigheten och branschorganisationerna Svensk Vindenergi och Svensk Vindkraftförening som anslutit sig till arbetsgruppens resultat.Arbetet har resulterat i en generell tillämpningsmodell som är tänkt att fungera som en rekommendation vid planering av vindkraftverk i närheten av flygplatser med civil luftfart. Huvudprincipen är att vindkraftverk i närheten av civila flygplatser kan vara högre ju större avståndet till flygplatsen är, eller omvänt, lägre ju närmare flygplatsen de placeras. Tillämpningsmodellens centrala delar är:*En höjning av "låga" MSA-sektorer upp till den högsta vid respektive flygplats. Så länge den högsta MSA-sektorn inte ändras sker oftast ingen påverkan på flygplatsens procedurer men stora markområden frigörs för vindkraftsetablering.*Ett sluttande plan med lutning uppåt-utåt i alla riktningar från flygplatsen. Det sluttande planet ska säkra flygplatsernas möjligheter att införa optimalt dragna in- och utflygningsprocedurer utifrån bullerpåverkan och utsläpp