Gemensamt delprogram för fladdermöss

Fladdermöss är en artgrupp som rör sig över stora delar av landskapet och är beroende av födokällor av olika slag spridda över stora områden (tiotals kvadratkilometer). Fladdermöss är därför en lämplig artgrupp att följa upp för att fånga upp förändringar i livsmiljöer på landskapsnivå. De ger dessutom information för de delar av ekosystem som huvudsakligen är aktiva nattetid, vilket ofta missas i annan miljöövervakning och uppföljning. I Sverige är 19 arter fladdermöss påträffade. Artantalet avtar ju längre norrut man kommer i takt med att klimatet blir kallare. I Norrbotten är fyra arter påträffade (Artportalen) medan samtliga 19 är påträffade i Skåne. Fladdermöss förekommer dock i hela landet, men endast sporadiskt uppe på kalfjället. Nordfladdermus är den art som förekommer längst norrut och till och med ibland kan söka föda i kanten av kalfjället. Av Sveriges 19 fladdermusarter var nio rödlistade enligt 2015 års rödlista och 12 arter är rödlistade enligt 2020 års rödlista. Fyra arter är dessutom upptagna i Art- och habitatdirektivets bilaga 2 (barbastell, dammfladdermus, större musöra och bechsteins fladdermus) och samtliga fladdermusarter är upptagna i bilaga 4 (tabell 1). Åtta av de nio arter som var rödlistade år 2015 har i 2020 års rödlista bedömts ha en mindre risk att dö ut. Det är bara en art (grålångöra) som har samma bedömning år 2015 som år 2020 (akut hotad). Två av våra vanligaste arter av fladdermöss, brunlångöra och nordfladdermus, är nya på rödlistan och bedöms som nära hotade. Större musöra är en art som inte har bedömts i tidigare röd-listningar eftersom dess förekomst i landet har varit oviss. Senare års inventeringar har visat att arten förekommer i Sverige och arten bedöms som starkt hotad på rödlistan år 2020. Jämfört med år 2015 är kunskapsunderlaget bättre, men förändringarna i rödlistningen beror även på faktiska förändringar